Ushuaia skryter med att vara den sydligaste staden på planeten. Hela stället känns lite som the end of the world faktiskt. Kallt och blåsigt som blev tvungna att vända omoch med väldigt karg och bister natur. Men jag gillar det. Vet inte hur många mil vi har rest från den fuktiga och förorenade luften i Quito men skillnaden är definitivt påtaglig.
Har tagit det ganska lugnt här i Ushuaia. Igår gjorde vi ett försök att ta en båt till en pingvinö där vi skulle se kungspingviner. Men havet var för tufft för den lilla katamaranen så vi blev tvungna att vända om. Tröstade mig med varm choklad när vi kom tillbaka till hamnen.
Eftersom det var fredagkväll och första gången på länge som vi befann oss i någon typ av civilisation gick vi ut igår. Hängde på en irländsk pub. Den var packad med folk och vi hade en toppenkväll. Stupade inte i säng förr än halv fem på morgonen och då var jag långt ifrån den sista som var uppe.
Imorgon börjar vi den långa resan upp till Buenos Aires. Det är en nätt resa på 3094 km som vi ska göra inom loppet av sex dagar. Det finns inte så mycket civilisation längs med vägen så förvänta er inte att få några livstecken från mig den närmaste veckan.
Internet här är långt bättre än vad man kunde förvänta sig så slår till med att ladda upp lite bilder. Ni minns väl att dom blir större om man klickar på dom?
Har tagit det ganska lugnt här i Ushuaia. Igår gjorde vi ett försök att ta en båt till en pingvinö där vi skulle se kungspingviner. Men havet var för tufft för den lilla katamaranen så vi blev tvungna att vända om. Tröstade mig med varm choklad när vi kom tillbaka till hamnen.
Eftersom det var fredagkväll och första gången på länge som vi befann oss i någon typ av civilisation gick vi ut igår. Hängde på en irländsk pub. Den var packad med folk och vi hade en toppenkväll. Stupade inte i säng förr än halv fem på morgonen och då var jag långt ifrån den sista som var uppe.
Imorgon börjar vi den långa resan upp till Buenos Aires. Det är en nätt resa på 3094 km som vi ska göra inom loppet av sex dagar. Det finns inte så mycket civilisation längs med vägen så förvänta er inte att få några livstecken från mig den närmaste veckan.
Internet här är långt bättre än vad man kunde förvänta sig så slår till med att ladda upp lite bilder. Ni minns väl att dom blir större om man klickar på dom?
Rob rockar sin paddleboard i Bariloche |
Viki och Emma hölls sig till den lite stabilare kayaken |
Någon typ av fågel spanar ut över vidderna |
The Lake district |
Enda bilden jag har från nyårsafton. Gården som hyrde ut stugan åt oss |
Den här floden paddlade jag ner för i en uppblåsbar flotte. Det var lika läskigt som det ser ut |
Mount Fitz Roy |
Kaila och Karen vilar efter hiken upp till utkiksplatsen |
Jag ville också sitta ner lite |
Utsikten åt andra hållet |
Dagen efter gjorde vi en till hike i mycket sämre väder. Just här skingrades dock molnen lite |
På väg mot Perito Moreno Glacier |
En av sydamerikas största glaciärer |
Vet inte om det går att förstå men isen är 60 meter hög |
Starten av the W trek |
Första dagens högsta punkt. Bara Antoine var galen nog att bada i det iskalla glaciärvattnet |
Vädret var inte skit hela tiden. Under ca en timme hade vi till och med lite solsken |
På toppen nästa dag var det full vinter med tio cm cnö |
Campingplatsen. Det vita molnet på berget i bakgrunden är snö som blåser av toppen |
Ridturen |
Fina berg och random hästrumpa |
Jag och min kära Tostada |
Klockan är strax före elva och solen är på väg ned |
Mer utsikt |
Strandat skepp i spökstaden där vi sov en natt |
Åh kul att höra av dig! :) Ni ser ju ut att ha det toppen som alltid ;) Skönt o läsa lite om värme/äventyr och titta på fina bilder måste jag säga! Uppsala levererar 5 cm snöblask och blåst! Men cykla bör man annars dör man.. Känner mig härdad jag också fast av andra orsaker haha. Kramis!
SvaraRadera