Kong Lor

Idag har vi varit på båtfärd genom en 7 km lång grotta. Väldigt häftigt att veta att man sitter i en smal träbåt med flera tusen ton berg över sig och med en pannlampa som enda belysning. 

Om nån timme åker vi vidare igen. Lite oklart vart vi ska dock. Det verkar det inte vara nån som har nån koll på. Jaja, huvudsaken att busschauffören vet i alla fall. 

En klar förbättring är att vi nu har haft solsken två dagar i rad och att jag har lyckats få en ordentlig flipflop-bränna. Precis som det ska vara när man är på semester!

Det går inte alltid som man tänkt sig

Som i morse till exempel. Jag hade inga speciella planer utom att packa ihop mina grejer och gå ner och äta frukost så att vi skulle kunna komma iväg. Tyvärr så tyckte min kropp nått annat och helt plötsligt svartnar det för ögonen. Vaknar upp nån minut senare och inser att jag har faceplantat rakt ner i stengolvet. Resultatet blev ett ytterst charmigt jack i hakan och en lös tand. Har aldrig svimmat förut och man kan ju tycka att den laoiska djungeln inte är det bästa stället att börja på. Till saken hör att vi helt saknade elektricitet och rinnande vatten, enda sättet att ta sig därifrån var 45 minuters bilfärd längs en väg som bestod av mer hål än riktig väg och att jag kvällen innan hade dödat en skorpion för att vi skulle få sova ifred. Tur för mig att jag var omgiven av ett helt gäng inhemska och förstahjälpenutbildade militärer. Dom plåstrade om mig så gott det gick och sen fick jag skjuts till närmsta sjukhus. Fick med mig två stygn och en hel påse med färgglada tabletter därifrån. Är lite tveksam till tabletterna men det är bara att äta och vara glad antar jag. Det går inte alltid som man tänkt sig helt enkelt!

Dusch lao style

Dom är bra på mycket i det här landet men det där med att konstruera duschar är dom faktiskt inget vidare på. Inatt har vi för ovanlighetens skull haft både varmvatten och hyfsat tryck på det. Men att duschen är inklämd mellan handfat och toalett, saknar duschdraperi och har golvbrunnen på andra sidan badrummet är inget man blir förvånad över längre. Det är bara att lära sig att fet inte är någon idé att ta med sig varken handduk eller kläder in där för allt blir genomblött på nolltid. 

Mackapären inne i hörnet med slangarna är alltså duschen. 

Vang Vieng

Sitter och kollar på vänner på en restaurang i Vang Vieng. Om ni undrar varför jag slösar bort mina värdefulla sommarlovsdagar med att titta på tv istället för att vara ute och upptäcka världen är det för att regnet öser ner. Idag igen. Det är tydligen regnsäsong i alla fall. Tvivlade lite på det för en vecka sen men nu kom den. Vår guide Rik säger att det brukar hålla på i ca två och ett halvt dygn när det regnar så här långa perioder i sträck. I sånt fall borde vi vakna till solsken imorn. Håller tummarna för det. 

En sak man kan notera om laoarna är att dom är väldigt förtjusta i att skaka saker. I varenda gatstånd kan man köpa fruit shakes vilka naturligtvis är himmelskt goda. I Luang Prabang köpte jag mig en Oreo shake (ni vet dom där svarta kakorna med vaniljkrämsfyllning?) vilken inte var lika  god. Och här i Vang Vieng ska man tydligen kunna köpa happy mushroom shakes. Kommer inte att ge nått utlåtande om hur dom smakar dock. 

VV är som ni kanske förstår en riktig partystad. Det är meningen att man ska hyra sig ett traktorinnerdäck och glida ner  för floden samtidigt som man sippar på en kall öl och kanske stannar till vid nån av barerna vid strandkanten. Tyvärr är de flesta av barerna stängda. Traktordäcken går fortfarande att få tag på men vår kära Chiao säger att vattnet står vääääldigt högt och att det är vääääldigt strömt pga allt regn. Om vi absolut mååååste ut och tuba är det nog bäst om vi hyr flytvästar också. Så därför sitter vi här och kollar på vänner. 

Imorn går bussen vidare mot huvudstaden. 

Vet inte om det syns men det regnar på ganska ordentligt där ute. 

Jag gillar Asien!

Jag gillar att en hel bro plötsligt kan rasa ihop utan att nån höjer på ögonbrynen. 

Jag gillar att all fisk man äter är den godaste fisk man nånsin smakat. 

Jag gillar att maten alltid serveras med en tre fyra gurkskivor skurna i dekorativa former. 

Jag gillar att solen kan stråla tre minuter efter att himlen har öppnat sig och regnet har vräkt ner. 

Jag gillar asiaternas sätt att gömma sig under paraplyer så att de knappt ser nånting samtidigt som de kör moppe i hisnande hastigheter. 

Och jag gillar deras försök till att transportera hela familjen med mamma, pappa och tre ungar på samma moppe. Våga vägra köpa bil liksom!

Dripp dropp

Nu fick jag för att jag satt och var så himla nöjd med vädret häromdagen. Idag har det hällregnat oavbrutet sen vi vaknade. Vår plan var att lägga oss och jobba på brännan vid poolen idag men det blev ju såklart inte nått med den saken. Jag tog en långpromenad längs floden istället. Brydde mig inte ens om att försöka motarbeta regnet utan lämnade mobilen och kameran hemma och gick i t-shirt och shorts bara. Blev extremt blöt såklart och laoarna tyckte nog jag var bra konstig men det var faktiskt rätt skönt. Slapp ju iaf svettas för en gångs skull!

Efter lunch var vi och fick varsin massage. Jag tog en helkropps- och Tona en fotmassage. Det var jätteskönt men jag förstår inte att tina självmant valde att få fötterna knådade i en hel timme. Själv är jag så kittlig att jag knappt står ut och är tvungen att gömma ansiktet i kudden för att inte skratta högt så fort massösen börjar pilla på mina fötter. Det förstör lite den avslappnande effekten med det hela. 

Naturdag

Vi börjar gilla Luang Prabang allt mer. Speciellt på kvällen är stan riktigt charmig. Igår kväll tog vår guide med oss till mysigaste restaurangen jag varit på på flera år. Sjukt häftig var den! Och även maten var supergid. Ibland är det bra att ha nån med sig som

vet var guldkornen finns. Efteråt tog vi en drink på ännu ett kanonställe. Supermydig kväll!

Idag har vi haft lite av en vildmarksbetonad dag. Det började redan imorse när Tina vaknade av att hon hade en stor larv krypandes på låret och ville ha hjälp med avlivningen. Den blivande verterinären gjorde såklart en insats!

När vi kommit iordning kom Chiao och hämtade upp oss för en dag i djungeln. Den bestod av en ordentlig promenad där vi blev bitna av både myggor och blodiglar. Om det är nån som undrar hur jobbigt det är att vandra i bergig terräng på lerigt underlag i 35 grader och jättehög luftfuktighet kan jag berätta att det är svinjobbigt men så värt det tack vare den fantastiska naturen här. 

Efter vandringen fick vi också en underbar belöning i form av ett dopp i ett vattenfall. Fallet var  så perfekt att det nästan såg konstgjort ut. Som lite extra grädde på moset befolkades sjön under fallet av sånna små fiskar som äter död hud. Det kittlas ganska duktigt när de håller på och gnager på fötterna kan jag säga. 

Luang Prabang

Försökte publicera detta igår men det verkar inte ha gått så bra så här kommer ett nytt försök:

Under tiden det har varit tyst här på bloggen har Tina och jag, tillsammans med de andra straypassagerarna, våra guider och en laoisk familj färdats med en  slow boat nedför Mekongfloden. Landskapet har varit jättevackert med höga berg och klippiga stränder på båda sidor. Och tur var väl det för det blev väldigt många timmar på den där båten. 

Längs vägen har vi stannat och sovit i två olika byar. Den första, Pakbeng, var en helt vanlig turistort där vi bara åt middag och sov. I den andra däremot gjorde vi en sk homestay. Vi umgicks, åt och sov hemma hos familjerna som bodde där. Superintressant att se hur extremt olika liv folk på den här planeten lever. Dom hade el i byn och barnen gick i sexårig skola men det var inte mycket mer än så. Alla vuxna jobbade på risfält om dagarna.  På kvällen gjorde dom en sk baacci-ceremoni för oss. Det går i stort ut på att man knyter bomullsband runt handlederna på varandra för att hålla fast de goda andarna och få bra karma. En stor del av byns äldre kom till ceremonin och knöt banden på oss och dessa ska nu sitta i en vecka för att andarna inte ska hinna smita iväg. Jag gjorde några liknande spirituella ceremonier i både OZ och NZ men den här kändes mycket mer äkta på nått sätt vilket såklart gör det till en häftigare upplevelserna. Att byns alla barn följer efter oss blekingar vart vi än går och uppenbarligen tyckte det var skitroligt gör också att det känns mer äkta och inte så tillrättalagt för turister som det annars ofta är. 

Vädret är fortsatt över alla förväntningar. Solen visar sig titt som tätt och vi har inte blivit blöta särskilt många gångar. 35 grader + är standardtemeratur så gårdagens dopp i en alldeles lagom kall och badvänlig å nära byn var efterlängtat. 

Imorse satte vi oss i båten för sista gången. Stannade vid Pak Ou Cave på vägen. Det är en gammal bönegrotta fullproppad med buddhastatyer. Det var väl fint och så men gamla tempel är ju ingenting som jag blir impad över i första taget. 

I Luang Prabang blir vi nog kvar ett par dagar. Det finns ett vattenfall som vår inhemska guide Chiao har lovat att ta oss till och som vi jättegärna vill se. Dock tar det en hel dag att ta sig dit så vi kan inte åka vidare med bussen imorgon som vi hade tänkt utan blir kvar här i fyra nätter. Folk säger att det ska vara en trevlig stad så det behöver ju inte vara nått negativt. 

Hej mamma!

Förstår att det börjar bli lite oroligt nu när det har varit radiotystnad härifrån i tre dygn. Vi lever och mår bra iaf så du kan andas ut. Har lärt oss att kissa på "squat-toaletter", duscha med hjälp av ett vattenkar och en skopa samt äta ris med händerna. Har även hunnit med lite andra intressanta och mer eller mindre hygieniskt godtagbara upplevelser. Men nu skiner solen så sparar att berätta om det till senare. 

Jusste!!

Glömde en sak. Det är ju bästaste resekompisen Tinas 22-årsdag idag! Att hon har blivit så gammal har vi nog båda svårt att tro. Stort grattis säger jag till henne i alla fall!

Chiang Khong

Framme i Chiang Khong! Dagen har varit intressant minst sagt. Färden hit var lång och slingrig och gick i lite för hög hastighet och lite för ofta på fel sida av vägen. Vi kom fram till slut i alla fall och då återstod bara problemet att hitta guest houset där vi skulle bo och där straybussen ska hämta upp oss imorn bitti. Det tog ett tag innan vi hittade någon som visste var det låg men när vi gjorde det visade det sig vara några hundra meter in i skogen längs en liten väg bara. Enkelt!  För att köpa vatten var vi tvungna att låna cyklar och cykla in till byn. Det var första gången Tina cyklade på 7 år och cyklarna höll inte riktigt den europeiska standard man är van vid. Det hela gick i vilket fall mycket bra och nu sitter vi på balkongen och tar igen oss. Utsikten består av floden som utgör gränsen till Laos och av själva Laos såklart. Inte helt fel!

Hippietider

Sista dagen i Chiang Mai. Imorn bitti åker vi vidare mot Chiang Khong och på onsdag tar vi klivet in i Laos. Mycket spännande! På nått sätt känns det som att det är nu det ska börja på riktigt. 

Dagens stora event har varit ziplining. Är lite för trött för att beskriva det från ipoden nu tyvärr. Räcker med att säga att det var sjukt roligt och att vi som vanligt råkade ut för ett par guider av det lite udda slaget ...

Innan jag somnar vill jag bara dela med mig av dagens absolut bästa shoppingfynd. Vi gick nämligen förbi en jätteflummig liten konstatelje. Båda två fick feeling direkt så vi slog till. Fick med oss varsinna extremt färgglada akvarelltavlor med två väldigt klyschiga men oooh så sanna "ordspråk". 

Innan jag åkte trodde folk att jag skulle spåra totalt nu när jag skulle ut och resa igen. Jag kontrade med att jag förvisso kom hem med en ankellänk och ett par leopardmönstrade leggings förra gången men att jag hade kontroll på det. Nu, efter en vecka i Asien har det dock gått lite över styr. Flumtavlan är bara en del av det hela. Fladdriga byxor, flätade armband och färglad tygväska är några andra. Det sorgliga är att det inte känns ett dugg märkligt att gå omkring så här i backpackerland. 

Djungeltur

Vi sitter återigen på balkongen och är mycket nöjda med dagen. Djungeln  var varm och solig och bjöd på lite av varje. Vi inledde det hela med en liten elefantritt. Med vår vanliga tur fick Tina och jag rida på den största och grinigaste elefanten. Tror dock inte att det var hennes fel lika mycket som det var hennes skötares. Han var inte på det bästa av humör och var både högröstad och hårdhänt mot henne. Att han dessutom tände en joint efter halva ritten gjorde inte precis vår uppfattning om honom bättre. Stundtals var vi helt övertygade om att vi skulle ramla av elefanten och minst bryta nacken. Trots branta backar både uppför och nedför och en elefant som gärna kastade sig ner för slänter för att beta så fort tillfälle gavs överlevde vi dock det hela. Som belöning för det erbjöd fru elefant några rejäla duschar med hjälp av snabeln. 

Efter den pärsen fortsatte dagen med en kortare djungeltrekk genom en bergsby och till ett vattenfall. Vet inte om det är jag som är bortskämd sen Nya Zeeland men vattenfallet var ingenting som imponerade på mig.

Dagens höjdpunkt var den avslutande bambuflotten. Det är precis som det låter, en 7-8 bambustammar ihopbundna med snöre som i lagom hastighet tar sig fram längst en flod. Längst fram står en thailändsk pojke och styr med en pinne som hjälpmedel. Tyvärr var just vår flotte konstruerad för att transportera typ ett genomsnittligt japanskt par och inte fyra långa och ståtliga européer så den befann sig konstant en halv till en decimeter under vattenytan. Det resulterade i fyra väldigt blöta europeiska rumpor. Vilket i och för sig inte spelade någon roll då det senare utbröt fullt vattenkrig mot de thailändska barn som var nere vid floden för att svalka sig och alla var sjöblöta i alla fall. Mycket roligt var det hur som! 

Det kan ha varit så att vi fått lite solsting av solskenet och alla aktiviteter för nu sitter vi halvt utslagna med varsin telefon och orkar inte ta oss för nånting. Tur då att jag har fått låna Tinas superbraiga bok så att jag inte behöver göra mer än att sitta här och läsa den. 

Äntligen!

Den där riktiga vi-är-ute-och-reser-och-livet-är fett-jävla-underbart-känslan ville inte riktigt infinna sig i Bangkok men nu äntligen kom den. Nu på eftermiddagen har vi gått en promenad runt stan, druckit en jättegod smoothie serverad på ett av Thailands mysigare fik och ätit bananpannkaka från ett gatstånd. Nu sitter vi på balkongen och njuter av kvällsljuset över stan samt lyssnar till mysmusik som en tuk-tuk-förare på gatan bjuder på. Imorn ska vi på djungelutflykt!

Eftersom jag bara bloggar från ipoden nuförtiden blir det enbart kassa mobilbilder här på bloggen. Den här är lite mörk men det är iaf så här det ser ut just nu

Chiang Mai

Sitter i en supergullig liten park i den thailändska småstaden Chiang Mai. Dom påstår att det ska finnas internet här men det verkar inte fungera så publicerar inlägget sen när jag kommer tillbaka till vårt guest house. Igår lämnade vi Bangkok med nattbussen.  Resan på tio timmar tog oss nästan rakt norrut. Bussen var inte vilken buss som helst utan en VIP buss. Det skämtade vi om när vi bokade biljetten men det visade sig verkligen vara VIP. Superbekväma säten som gick att fälla ner och bli nästan som en riktig säng, dessutom med inbyggd massage. Gott om filtar och kuddar, varsin tv och en "bussvärdinna" som sprang runt och serverade mat och snacks. Vi som i princip hade väntat oss en knarrig asiatisk buss med träbänkar blev inte måttligt exalterade ska erkännas. Som enda västerlänningar på bussen blev det nog en del blickar och fniss bakom våra ryggar när vi hysteriskt skrattandes trycker på alla knappar vi ser, men det kan vi bjuda på. Tyvärr var vägen aningens gropig vilket resulterade i att jag sov som en bebis hela vägen medan Tina inte fick en blund. Därför ligger hon nu på guest houset och försöker vila upp sig medan jag är ute och upptäcker på egen hand. 

Här i Chiang Mai är det många som ger sig it i djungeln för att trekka, ziplina, och rida på elefanter. Alla tre aktiviteterna låter ju onekligen lockande så vi ska nog försöka ta oss ut i vildmarken vi med. 

Just nu skulle man inte kunna tro att vi är mitt i regnsäsongen. Solen strålar, fåglarna kvittrar och det är säkert över 30 grader. Likadant var det igår. Dagen innan var det ihållande regn och översvämmat överallt. Försöker tänka på det när jag tycker att det blir lite i klibbigaste laget i solen. 

Utsikt just nu:

Shopping

Fyndade precis ett par fladderbyxor, en hippekjol och en ficktjuvssäker axelremsväska i finaste material på marknaden. Sjukt nöjd med mina kap! Det fina är att jag är väldigt nöjd med mina prutarskills och försäljarna säkerligen är väldigt nöjda med dealen dom med. Det är det som kallas win win situation tror jag. 

Godnatt!

Dagen har bestått av besök på några av alla gatumarknader i området där vi bor samt studier av lonely planet för att försöka komma fram till vad vi egentligen vill se och göra på vår resa. Vi har båda två varit trötta efter resan och tidsomställningen så har inte orkat så mycket mer än så. 

Det är nog bäst att ni inte vänjer er vid det här flitiga bloggandet. Det beror endast på att hostelets gratis wifi är bättre och snabbare än vad alla dyra uppkopplingar i Australien tillsammans hade att erbjuda. När vi är i den laoiska djungeln kommer med största sannolikhet så inte vara fallet. Men för tillfället tänker jag bete mig som en äkta bloggerska och lägga upp en bild på dagens middag. Min första riktiga thailändska pad thai!

Framme!

Nu är vi framme i Bangis! Flyget var en timme sent från Doha men annars gick resan bra. Lunchen bestod av färsk annans från närmsta gatstånd. Nu är det dags att utforska staden! Skriver mer sen

Doha International Airport

Nu är jag halvvägs till Bangkok. Har mellanlandning i Doha och har precis avnjutit en portion vårrullar i äkta snabbmatsstil. Själva Doha är fantastiskt intressant. Att kliva av planet var som att kliva rakt in i en gigantisk hårtork. Bara den 35 gradiga värmen är ju väldigt ovan för mig men att det var så extremt torrt i luften gjorde det olikt alla andra klimat jag upplevt. Ska sitta här och titta på alla väldigt intressanta människor i ett par timmar till. Sen bär det av mot det egentliga äventyret!

Skryt

Nu är bloggen uppdaterad och redo för det nya äventyret! Måste bara få poängtera att det var jag som fixade den helt själv. Duktigt va? Min webbdesigner är inte den snabbaste på jorden så tyckte det var lika bra att ta tag i det själv och det var visst inte så svårt som man skulle kunna tro.

Hjärtat

Ibland frågar folk vad jag saknar mest när jag är borta från trygga lilla sverige så där länge som jag har en tendens att vara. Varje gång svarar jag tveklöst att det är min fina lilla gullehund. Egentligen är det väl konstigt att man kan vara så fäst vid en bråkig liten hårboll men det är jag i vilket fall. Inte kan man förklara för honom att man kommer att komma tillbaka heller.

Vaccin

Sitter på vaccinationsbyrån och väntar på att få mina sprutor. Det är hepatit och japansk encefalit jag ska ha nu. Tog min sista kolerados igår och har börjat med malariaprofylaxen så efter dom här sprutorna är jag kittad och klar för asien.
Förra gången jag var här fick jag komma in på en gång och var ute igen på fem minuter. Nu delar jag väntrum med en betydande andel av uppsalas barn i yngre skolåldern. Har väntat en halvtimme och lär nog bli sittande lika länge till. Suck! Fast jag ska väl inte klaga. Alla anledningar att slippa plugga är egentligen välkomna såhär i tentatider. Ska bli himla skönt att få den sista avklarad på fredag. Efter det väntar en jobb- och packhelg och sen smäller det. Tjuhooo!