Kuta

Jag är framme i Kuta, Bali! Klockan är f
Halv ett på natten här dvs. halv fem på morgonen i nz. Tur för mig att jag har sovit hela dagen på planen annars hade jag nog svimmat av trötthet nu. Det lilla jag har sett av Bali så här långt ser ut precis som jag hade tänkt mig att Asien ska se ut. Trånga, överbefolkade gator fulla av mopedister med andra ord. Är taggad på att gå ut och utforska imorgon så ska krypa till sängs nu.

Kia ora!

Sista natten i nz har passerat och Emma och jag håller som bäst på att packa ihop våra pinaler för att åka till flygplatsen. Emma ska till Fiji så vi är inte på samma flyg men våra flyg lyfter nästan samtidigt. Together til the bitter end, som vi uttrycker det. Lite lustigt att det slumpade sig så. Det är inte utan att det känns lite (eller ganska jättemycket!) vemodigt att lämna detta fantastiska land och alla underbara minnen som jag har härifrån.

On the dock by the bay

Vädret fortsätter att leverera och vi har ägnat vår sista dag i Wellington åt att vandra längst vattnet till Weta Caves. Weta Caves levererade tyvärr inte alls. Det är en filmstudio där dom gjorde alla specialeffekter till lord of the rings och avatar mm. Men rundturen där var inte det minsta intressant så det är ju tur att den två timmar långa promenaden dit var njutbar. Vi sitter nere vid hamnen och njuter av solen nu och har inga planer på att göra något annat på flera timmar. Superskönt är det!

Man har mycket tid att fundera när man sitter av så många timmar på bussen som vi gör här nere. En av de senaste insikterna är att Nya Zeeland är allmänt bra för själen. Bara att vara här är som balsam för sinnet. Inte för att jag var speciellt bekymrad innan jag kom hit heller...
För övrigt har jag blivit diagnostiserad av en medpassagerare. Han tror att jag har en överaktiv sömngen. Det kan det nog ligga någonting i för antalet timmar som jag sover bort på de där bussarna är ganska imponerande.

Kaikoura II

Under en av dagarna i Kaikoura åkte vi ut med några fiskare i deras båt. Tanken var att vi skulle fiska men vädret var ganska värdelöst och ingenting nappade så vi gav upp ganska snart. Vi hann däremot tömma deras kräftburar och fick med oss tre havskräftor därifrån. Den största av dom var förmodligen över 70 år och räckte till en rejäl måltid åt alla tre av oss. De avnjöts med vitt vin och pommes frites. Riktigt gott och med tanke på att en sån stor havskräfta är värd över hundra dollar här är det det lyxigaste jag har ätit på väldigt länge. Dagens roligaste var dock när vi fick upp en ganska stor bläckfisk i en av burarna och fiskesnubben kastar den på Emma så att den suger sig fast på hennes rumpa. Emma har en tendens att skrika ganska mycket och ljudet hon uppbringade då hördes säkerligen hela vägen till Australien.

Jag posar med den stora och den lilla kräftan

 Jag hann även med att gå en långpromenad längs kusten i Kaikoura för att titta på alla sälar som finns där. Helt otroligt vad oskygga dom är. De ligger och vilar i princip mitt på gångvägar och under bänkar med mera. Tur för dom att alla turister verkar behandla dom väldigt respektfullt.

Igår gick färden vidare och jag är nu tillbaka på nordön. Närmare bestämt i Wellington. Av alla dom som vi har träffat under vägen är det bara Emma och jag kvar nu. Alla andra har droppat av längs vägen eller redan lämnat landet. Det känns lite vemodigt och att vi är nära resans slut är väldigt påtagligt hela tiden.
Vi har spenderat denna fantastiskt vackra dag inne på Te Papa. Det är Nya Zeelands naturhistoriska riksmuseum. Dom har verkligen lyckats bra med det och har många jättebra utställningar. Dom som handlar om artdiversiteten och miljön här får mig att längta tillbaka till profillektionerna i gymnasiet lite grann. 


Nu är det fredagskväll men jag har inga exalterande planer över huvud taget. Sitter i biblioteket nu och ska strax dra mig tillbaka mot hostlet. Livet har varit ganska hektiskt på sistone så det ska bli skönt med en lugn kväll.

Kaikoura

Skrev det här inlägget för ett par dagar sedan men har inte kunnat posta det förr än nu.

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar. Har under tiden hunnit ta mig enda upp till Kaikoura. Under de sista dagarna i Queenstown ägnade jag mig bland annat åt att bli totalkrossad i frisbeegolf, göra ett besök i chokladhimmelriket och festa loss ordentligt en sista gång. Jag måste säga att jag verkligen gillade det stället och att det var lite vemodigt att lämna det.

I lördags var det återigen dags att packa in alla väskor i bussen och åka vidare. Från Queenstown åkte vi norrut till Nya Zeelands högsta berg, Mt Cook. Vi spenderade inte så lång tid i nationalparken men en eftermiddag räckte för att hinna gå en promenad till bergets fot och en glaciär som finns där. Det var första gången jag såg en glaciär på riktigt så det var rätt coolt. Isen är så blå att det nästan ser fejkat ut. Under den drygt två timmar långa promenaden såg vi en rejäl lavin och hörde två andra. I den vi såg måste snön ha fallit drygt en kilometer rakt ner att döma av bergets storlek. De andra två var på andra sidan av bergen så dom såg vi inte men de mullrade rätt rejält så antagligen var de inte så små heller. Enligt Marks guidebok ska man absolut inte fortsätta gå efter ett speciellt ställe där det finns en infoskylt om glaciärerna och lavinrisken. Men vi läste inte skylten och kollade inte guideboken förr än efteråt så ska kanske vara tacksam för att jag fortfarande lever.

Det fanns ett par lagom ostabila broar som vi var tvungna att ta oss över

Det blåa som är täckt av grus vid bergets fot är glaciären

I söndags lämnade vi Mt Cook och for vidare norrut. Ett stopp på vägen var Tekapo. Jag och Mark gav oss på att bestiga ännu ett berg medan de flesta andra slappade i spa poolen. Ångrar inte det en sekund för utsikten där uppifrån var magnifik. Nästan 360 grader av snöklädda berg och en sjö med kristallblått vatten. Den efterföljande natten bodde vi på en fårfarm mitt ute i ingenstans. Jättemysigt ställe och en trevlig kväll med gemensam matlagning och sällskapsspel.

På toppen av berget Tekapo

Igår lämnade vi av Mark och Roy i Christchurch, deras resa slutar där. Gillar inte alls att säga hej då till folk som jag gillar när jag inte vet om eller när vi kommer ses igen.

Vid lunchtid kom vi fram till Kaikoura och dagens stora händelse som var en valsafari. Det speciella med Kaikoura är att dom har en enorm krater i havsbotten bara några hundra meter från land. Det uppskattas av många sälar, sjölejon, delfiner och valar som kommer hit för att äta. I vanliga fall har dom delfinflockar med upp till 500 delfiner här dagligen men igår hade tydligen delfinerna fattat ett kollektivt beslut om att emigrera ut till havs så vi såg inte en enda. Men Emma och jag ska stanna här i ett par dagar så vi hoppas på att de kommer tillbaka snart. Valarna däremot var lite mer sällskapliga. Just nu är det säsong för kaskelotvalar och vi såg hela sju stycken. De vi såg var hyffsat stora på mellan 17-22 meter. Jättehäftigt att stå där på båten och titta på dom samtidigt som man hör och ser takten de andas i. Förutom valarna såg vi massor av albatrosser vilket såklart också var ascoolt.  Definitivt en minnesvärd upplevelse.

Det var väldigt svårt att fånga känslan av whale watchingen på bild men det här  är i alla fall en av stjärtfenorna

                                     

Mmmmm

Omfamnar chokladälskaren i mig med en eftermiddagsfika på chokladcafet.

Queenstown Hill

Älskar det här stället! Som vanligt har vi tur med vädret, strålande sol gör omgivningarna med sjön och de snöklädda bergen ännu vackrare. Idag har vi bestigit ännu ett berg. Det är meningen att promenaden uppför Gueenstown Hill ska ta 1,5-2timmar. Men vi kände ett starkt behov av att stanna för fotografering ungefär var hundrade meter så det tog lite drygt tre timmar för oss att komma ner igen. Utsikten var minst lika bra som gårdagens men det var inga andra människor uppe på toppen så den här upplevelsen var ännu bättre.

På eftermiddagen åkte Mark och jag på en jetboating tur. Jetboaten har ett speciellt system för att suga in och spruta ut vatten som gör att den bara behöver fem centimeters djup för att kunna köra. Båtfärden gick i hög hastighet uppför en av floderna som mynnar ut i sjön. Det ingick även lite snurrande med båten och grejer. Ganska blött men riktigt roligt.

Tur för mig att det finns så många berg att bestiga här i trakterna för jag äter obefogade mängder mat nuförtiden. Efter gårdagens hajk gick vi till ett café där vi hade hört att morotskakan skulle vara legendariskt. När vi fick våra bitar levererade till bordet visade det sig att dom inte bara var legendariskt goda utan också legendariskt stora. Min bit hade förmodligen räckt till att mätta en afrikansk by i en hel vecka. Idag tyckte vi att vi förtjänade något gott efter den krävande vandringen och gick till Fergburger för att äta middag. Fergburger är tydligen ett måste här i QT så det måste ju provas någon gång. Burgaren var en av de bättre i mitt liv men tyvärr var den också massiv. Nu, en halvtimme senare, ligger jag i min säng och lider av en massiv matkoma. Dom där burgarna är inte att leka med!

Hostlet vi bor på är väldigt fullbokat för tillfället eftersom det är mitt i skidsäsongen här nere. Därför var vi tvungna att checka ut från vårt gemensamma sex-bäddsrum i morse och checka in i varsitt rum fullt med främlingar. Måste säga att det är lite ovant att inte ha Emma i sängen bredvid (eller samma säng, det har hänt det med…) helt plötsligt. Delar rum med fem okända grabbar istället. Inte alls lika roligt. 

Ignorera min fula grimas och titta på den vackra bakgrunden istället

Är det någon som har tröttnat på alla utsiktsbilder än?

Back in QT

Gårdagen var i stort sett en enda lång dag på bussen. Vi stannade dock vid en strand bebodd av sjölejon. Dom brydde sig inte ett dugg om att tio turister stirrade på dom men kamerorna i högsta hugg så vi kunde komma riktigt nära. Jättehäfitgt!

Idag tog vi en ordentlig sovmorgon. Det känns att kroppen behöver sova ut ibland när man har varit på språng så pass lång tid som vi har. Det är faktiskt riktigt skönt att stanna på samma ställe så pass länge som jag gör här. Totalt kommer jag att sova i Queenstown i sju nätter vilket är den längsta perioden på samma ställe sen jag åkte hemifrån för drygt tre månader sedan.

Under eftermiddagen besteg vi  berget här i Queenstown. Stigningen upp till toppen är ganska krävande men utsikten där uppifrån är magnifik så det är väl värt det. Dom andra gjorde nånting som kallas för luge där uppe. Det är typ som små go carts som man kör i en bana ner för en backe. Jag var dock inte så sugen på det men tog mitt jobb som fotograf på största allvar.

Emma, Roy, Mark och Bev

Nya Zeeland - Australien 1 - 0

Nya Zeelanändska hostel förtjänar lite cred för att dom har insett att dom faktiskt har vinter i det här landet. Till skillnad från i Australien får man alltid ett riktigt täcke i sängen istället för bara ett lakan, rummen har element och väggarna isolering. Varmt och gosigt på nätterna med andra ord! Dessutom är köken utrustade med riktiga diskborstar istället för svampar och oftast finns det till och med vattenglas och inte bara muggar att dricka ur. Ännu en anledning till att älska Nya Zeeland!

När jag blir stor...

... ska jag bli veterinär!!! Antagningsbeskedet kom för några dagar sedan och jag har en plats på SLU till hösten. Nackdelen med det är att jag måste åka hem... Flygpriserna hade ändrats lite se jag kollade senast så bestämde mig för att stanna ett par dagar i Kuala Lumpur istället för Singapore på hemvägen. Lämnar Bali den 11/8, flyger från Kula Lumpur den 14/8 och landar på Arlanda morgonen den 15/8. Tur att jag är sjukt taggad på att prova på studenlivet, annars hade jag nog varit deprimerad över att behöva åka tillbaka hem nu.

Milford Sound

Jag har spenderat de senaste dagarna i Queenstown. Jag skulle säga att det är Nya Zeelands motsvarighets till Australiens Cairns. Det är en av de större städerna men stan är ändå ganska liten. De få lokalinvånare som faktiskt finns här lever på turism och dom flesta av turisterna spenderar det mesta av sin tid på att festa. Skillnaden är att Carins ar korallrevet och Queenstown har sina berg. Det ligger jättefint vid en spegelblank sjö som är omgiven av berg. Jag har spenderat tre nätter där så här långt och är (som alla andra backpackers) mycket förtjust i stället. Igår lämnade vi dock stan för att spendera ett par dagar nere i Nya Zeelands sydligaste delar. Gårdagens höjdpunkt var en kryssning genom Milford Sound. Det är en fjord som är NZs mest besökta turistmål. Tyvärr är det också en av de regnigaste platserna i landet. Vi hade dock tur och blev inte regnade på men det var gott om moln igår så vi såg inte så mycket av det spektakulära landskapet som folk påstår ska finnas där.

Nu är vi i Invercargill. En av våra guider berätta för oss att en va de bästa sakerna med det här stället är att hostlet vi bor på har fenomenalt bra tvättmaskiner. Det säger en del om hur exalterande det är. Min eftermiddag har bestått av ett besök på det lokala museet slash konstgallerian slash zoot. Det var en intressant kombination av lite allt möjligt. En mycket uppskattad sak som gruppen på bussen har börjat med på senaste tiden är att laga mat tillsammans. Efter att ha rest omkring och levt på bönor de senaste tre månaderna är det en mycket välkommen variation i min diet att äta något nytt vare kväll. Mycket roligare är det också när man inte behöver laga och diska allt själv. Ikväll lyxar vi till det lite med lammgryta och äppelpaj. Mumma!

Bev, Emma och jag under fredagens improviserade utgång. Notera gärna att all min bränna inte har försvunnit än.  Det är bra för självförtroendet att fotas tillsammans med bleka britter

Har hunnit med ett besök på en isbar. Det är redan rätt kallt här nere som det är så man kan ju undra varför vi betalade pengar för att bli ännu kallare. Kul hade vi i alla fall.

Milford Sound. Bilden är tagen när molntäcket lättade något. Under större delen  av dagen såg man bara de understa 30 meterna av bergen.

Såg hundratals vattenfall under dagen. Antar att allt regnvatten måste ta vägen någonstans 

Bilden är tagen fem minuter efter att en kille som jobbar på båten lurade ut oss på fördäck precis när vi åkte under ett vattenfall och både Emma och jag blev nersprejade av iskallt vatten. Vi tycks dock vara ganska glada ändå.

Sälar

Fler moln

.

Bilder

Inser att det förmodligen inte är jättekul för er att titta på mina bilder från utkikspunkter och diverse hajker. Men eftersom de i pricip är de enda bilder jag fotar nu för tiden får ni lov att leva med det.

Vägen ner längs västkusten följer den klippiga kusten. Tydligen är den till och med bättre än great ocean road i Australien på sina ställen så det gör inte så mycket att jag aldrig tog mig dit.

Lite berg och lite träd

Fox Glacier med en idyllisk häst i förgrunden

Lake Wanaka

Mark är ingen jättestor kille med framför bergen ser han minimal ut

Skaplig utsikt från skidbacken

Kvällssol på the Remarkables (Queenstown)

Den absolut populäraste aktiviteten i Queenstown är att festa. Självklart  bidrog vi till att göra stan osäker igårkväll.

Jordbävning

Det händer så mycket tuffa saker hela tiden så det är svårt att komma ihåg att berätta om allt här. Kom precis att tänka på att jag var med om en jordbävning i Wellington. Det var ganska obehagligt faktiskt. Jag var själv på hostlet uppe på sjunde våningen när allt plötsligt började skaka. Det höll på i en halv minut kanske. Jag förstod ganska snabbt att det var en jordbävning och planikade lite över hur sjutton jag skulle kunna ta mig ut därifrån. Den var tydligen 7,0 på richerskalan vilket är väldigt mycket men som tur var skedde den så långt ner i marken att ingen kom till skada. Hela byggnaden skakade men det var inget som välte eller så, så det hela var egentligen ganska odramatiskt. Tydligen var det en till lite mindre för ett par kvällar sedan men jag hade redan gått och lagt mig och är ju inte den som vaknar i första taget så jag märkte ingenting.

Wanaka

Jag har varit valdigt dalig pa att blogga pa senaste tiden. Ber om ursakt for det. Har varit upptagen med att njuta av det har supervackra landet. Tror att jag skulle vara nojd med att bara sitta och stirra ut genom bussfonstret i sex veckor. Nu far jag dessutom uppleva massor av superhaftiga saker langs vagen sa det ar val inte konstigt att jag alskar det?

Jag har hoppat av bussen som jag akte med fran borjan och spenderat ett par extra dagar i skidorten Wanaka. Igar var jag ute i backarna. Det var lite ovant i borjan eftersom jag inte har akt skidor pa hur lange som helst men jag snappade upp det igen ganska snabbt.

En annan grej som har hant under den senaste tiden ar att min svenska har forsamrats avsevart. Sorgligt men sant. Har inte sagt ett ord pa svenska pa flera veckor och marker ganska stor skillnad nu nar jag ska forsoka formulera mig pa modersmalet. Forhoppningsvis betyder det att min engelska har blivit battre och forhoppningsvis kommer jag in i det igen nar jag kommer hem men jag ar inte saker.

Om en timme gar bussen till Queenstown. Det ar en jattepopular stad bland backpackers sa det kommer med storsta sannolikhet bli grymt kul.

Franz Josef

Jag lever. Men internet ar dyrt och gar i slow motion sa forsoker uppdatera imorgon istallet. Hej svejs sa lange.

Vuxenpoäng!!

Tror inte att jag nämnde det men jag har gått och blivit med ett korridorsrum till hösten. Det ska ju vara svårt att få det i Uppsala så jag klickade mest runt på studenstadens hemsida för att se hur den funkade. Jag kan ju alltid bo hemma tills vidare. Men så vips så landar det ett hyreskontrakt i brevlådan hemma i Rosta! Kantorsgatan 20 blir min adress till hösten (om jag nu kommer in på veterinärlinjen vill säga) När jag väl har installerat mig där är alla välkomna att komma och inspektera.

Wellington

Sitter på bibloiteket i Wellington och snor deras (jättesnabba!) internet. Som den äkta nörd jag är tycker jag att det är jättemysigt att vara på ett bibliotek igen. Det är någonting med stämningen som attraherar mig. Imorgon lämnar jag Wellington och nordön. Det är dags att se vad sydön har att erbjuda. Ryktet säger att den ska vara ännu bättre än nordön. Jag har svårt att föreställa mig hur någonting skulle kunna toppa  detta men om ni återkommer om några dagar så ska jag lämna ett omdöme.

Fick tag på några bilder på mig från Waitomo:

På väg nedför ett underjordiskt vattenfall. Lite proffsig ser jag väl ut i alla fall?

Nej jag har inte fastnat. Det var bara lite trångt i just den där passagen. Tur att jag inte har anlag för klaustrofobi för det är 80 meter av solid sten över mitt huvud.

Fear is temporary, achievement lasts a lifetime

Jag tror inte att jag nämnde att jag inte blev skjutsad till flygfältet för att göra mitt fallskärmshopp i vilken sketen bil som helst utan i en vit limousine. På vägen tillbaka hade jag bilen för mig själv och allt. Fint ska det vara!

I söndags var det dags för nästa äventyr. Klockan sex på morgonen vi styrde ut oss i full vintermundering med isdubbar och isyxor i högsta hugg. Dagens mission var att göra the Tongariro Crossing. Vandringen är framröstad som Nya Zeelands bästa endagshajk och jag förstår varför. Det tog oss sju timmar att genomföra den från start till mål. Högsta punkten är 1800 meter över havet och starten är 100 meter över havet så 1700 av de meterna klättrar man själv. Helt befogat att vara lite sliten efteråt med andra ord. Det coolaste av allt är att Mt Tongariro är en aktiv vulkan. På flera ställen såg vi rök komma ut ur berget och där vi åt vår lunch på toppen av vulkanen hade all snö smält bort och det var varmt och skönt om rumpan att sitta ned. Utsikten där uppifrån var inte av denna världen. Söndagen var den absolut finaste dagen guiderna hade varit med om i år och då vulkanen ligger i stort sett mitt på nordön kunde man se både Tasmanska havet västerut och Stilla havet västerut. Maffigt! Även helt otroligt att vi kunde sitta på 1800 meters höjd och det är helt vindstilla i luften. Tyvärr fick nästan halva gruppen vända om utan att genomföra vandringen eftersom dom inte höll tillräckligt högt tempo. Under vintermånaderna finns det bara precis tillräckligt mycket dagsljus för att kunna genomföra the Tongariro Crossing men är man långsam hinner man inte så folk fick vända om. Tidspressen gjorde även att guiderna dikterade tempot och längden på pauserna med militärisk disciplin. Nämnde jag att jag var trött efteråt eller?

Berget dom (kanske) syns i bakgrunden ligger på västkusten, 140 km bort. Skaplig sikt med andra ord (klicka på bilden så blir den större)

Det var här Sagan om Ringen spelades in. På bilden ser ni Mordor

Nöjd och glad bergsbestigare nästan uppe på toppen. 

Jag med Mount Doom (också från sagan om ringen) i bakgrunden

Emma och jag. Emma och jag har hängt ihop i en dryg vecka nu.  Sjukt skön tjej från London. 

Hoppas ni ser hir fin bergen reflekteras i vattnet

Igår, måndag, var vi på en får- och nötkreatursfarm precis mitt ute i ingenstans. När vi körde dit på förmiddagen var vi tvungna att stanna för att plocka bort stenar från grusvägen så att vi kunde komma fram. Det var en klippvägg på ena sidan av vägen så stenarna måste ha rasat ner därifrån. Det var en bit från närmaste stad om man säger så. Stället heter Blue Duck Lodge och är huuuur fint som helst. Det ligger jätteidyllliskt till precis vid en flod och omgivet av bergen. Vi fick vår egen lilla stuga med öppen eld och grejer Mysigt! Även igår hade vi sjukt tur med vädret. Vindstilla och strålande solsken. Jag kände att plånboken har blivit rätt tunn på sistone så bestämde mig för att bara gå på en promenad och njuta av omgivningarna. Det fanns ett par promenadstigar att välja på men eftersom jag är en sån adrenalin junkie nuförtiden tog jag såklart den som kallades för den äventyrliga stigen. Det ångrade jag inte för den var skithäftig. Det var i stort sett upp för ett berg och ned igen på andra sidan. Vissa bitar var mer spännande än andra. Där fanns det rep som man skulle dra sig upp för samtidigt som man hade 100 meter stup på var sida om sig. På andra ställen var det bara till att grabba tag i närmsta trädrot och hoppas att den skulle hålla. Trevligt sällskap hade jag med mig också så det var en mycket lyckad eftermiddag. Även lite mysigt att vara på en bondgård igen. Nästan som hemma för mig. Självklart plockade jag fram min jollriga djurröst och klappade på alla fyrbeningar jag kunde hitta.

Utsikt över farmen

Jag i en av reppassagerna

Lite sjukt att vi faktiskt var uppe på det vänstra av bergen dagen innan

Promenaden tog tre timmar. Större delen av den tiden  ägnades åt fotografering. 

Jag tar igen mig en stund

Mer berg

The kind of things that make me smile to myself at night

Igår insåg jag att jag har börjat varje dagboksinlägg den senaste veckan med meningar som: Shit vilken bra dag jag har haft idag. Älskar det här stället. Perfekt dago! osv. Ganska tydligt tecken på att jag har det ganska bra.

Nu går bussen om 10 min. Hinner nog skriva mer ikväll.