Otavalo

Nu har äntligen själva äventyret startat! Igår hade vi intromöte med gruppen och guiden och tidigt imorse rullade vi iväg i vår orangea truck. På vägen mot Otavalo stannade vi till vid ekvatorn. Tog lite bilder och åt lunch där. Vi passerade dock ekvatorn fyra gånger på galapagos så dess magi är litegrann förlorad för mig

Dagens destination var Otavalo. Staden är känns för sin enorma hantverksmarknad. Man kan lugnt säga att jag blev lite överentusiastisk där. Är numera stolt ägare till en virkad hatt, en ytterst färgglad väska, jordens gosigaste halsduk, massa armband i glada färger och lite annat krimskrams. Det fanns så mycket fint som man helt plötsligt kände att man behövde. 

Vi är 16 pers plus 1 guide och 1 chaufför i gruppen. Väldigt många britter, en del australiensare och lite annat löst folk. Dom flesta är ungefär i min ålder och så här långt har vi haft jätteroligt. Tror det kommer bli bra det här!

Imorgon ska vi ut i Amazonas för första gången. Är mycket spänd på hur det ska bli. Det är tydligen back to basics som gäller där ute. Förutom tält och allmän brist på toaletter innebär det att det inte kommer komma uppdateringar här på några dagar. Återkommer med bilder och grejer nån gång i början/mitten på nästa vecka. 

Sitter i en hängmatta med min nya hatt och skriver. Mycket semesterfeeling!

Språkkaos

Idag gick vi bland annat igenom kroppsdelar på spanskalektionen. Pablo visar och berättar för mig på spanska, när jag inte förstår översätter han till engelska. Jag tänker fortfarande på svenska en hel del så översätter det i huvudet. När det sen blir dags för mig att prata vill jag gärna uttala allt på franska. Som om inte det vore nog är de spanska orden för många kroppsdelar lika latinets så när jag inte kan drar jag till med något latinskt. Total språkförvirring med andra ord! Men det är ganska roligt!

Igår checkade det in en till tjej i mitt hostelrum. Vi han bara byta några meningar innan det visade sig att hon också ska göra samma resa som jag ska. Vi har båda valt att bo på det här hostlet istället för det som Oasis rekommenderar. Vad är oddsen för det när det finns flera hundra hostel i det här området? Hon är supertrevlig hursomhelst. Ikväll var vi ute och käkade efter min salsalektion. Det blev indiskt vilket alltid gör mig lite glad i själen. Nu är det sent och dags för sängen om jag ska orka med sista spanskalektionen imorgon.

Dykbilder och mer salsa

Har lärt mig massor idag också. Både spanska och salsa. Fick en ny lärare på salsan. Den nya fokuserar mer på att jag ska lära mig följa ordentligt än att jag ska kunna namnen på massa långa krångliga turer. Ännu bättre med andra ord! Dansade tills fotsulorna ömmade. Imorgon är det dags igen. Hade visst med uppdämd dansabstinens inom mig än vad jag själv visste om.

I brist på bilder från mitt nya studentliv lägger jag upp några som dive mastern tog vid dyket vid Gordon Rocks.

Kamouflerad sting ray

Har aldrig sett så fina färger på sjöstjärnor förut

Sköldpaddor fanns det i massvis

Sjöborre

Känner knappt igen mig själv med all utrustning men tror att det här är jag

Fisk fanns det såklart också massvis av

Moray eel

Dom ser så otroligt graciösa ut när dom simmar

Back to school

Det var nästan fem månader sen jag senast på allvar försökte lära mig någonting. Idag var det återigen dags för mig att sätta mig i skolbänken och det var spanska som stod på schemat. Jag fick börja med att göra ett diagnostiskt test där det visade sig att jag var lite för bra för nybörjargruppen och lite för dålig för steg två. Därför fick jag en privatlärare istället. Pablo heter han och han sköter sitt jobb exemplariskt. Vet inte hur han gör det men när han pratar spanska med mig förstår jag det mesta av vad han säger. Kan ha något att göra med att han pratar i slow motion med mängder av gester som förtydligar men det känns ändå bra. Vi hade lektion i fyra timmar och ska ha det måndag-torsdag den här veckan. Jag fick till och med hemläxa så nu är skolabstinensen botad för ett tag framöver.

Inspirerad av morgonens lektion samt salsatakterna på Galapagosbåten gick jag senare till en salsaskola och bokade in mig för en grundlektion samma eftermiddag. Även där fick jag privatlärare och han var mäkta imponerad över mina skills. Har ju aldrig dansat just salsa förut men det hjälper otroligt mycket att jag har hållit på mycket med andra pardanser. Som en äkta åhej-buggare var största utmaningen att slappna av i armar och händer och låta  bli att göra tryck och drag som man alltid gör i buggen. Vi hann gå igenom massa steg och olika turer. Jag tyckte det var så roligt att jag bokade in en till lektion imorgon. Den här veckan blir visst en riktig kunskapsboost.

Galapagos

Den senaste veckan har varit en av de bästa i mitt liv. Galapagos är så vackert och fascinerande på massor av vis samtidigt som det verkligen är en helt unik plats. Varje ö har en egen karaktär och många djur finns bara på en enda ö. Tänker inte tråka ut er med detaljerad information om allt jag har gjort men de flesta dagarna såg ut ungefär likadana. Ett par landstigningar på olika öar och ett par snorklingsturer. Däremellan allmänt häng på båten med resten av gruppen och massor av god mat. Till och med sällskapet var hur bra som helst så jag har haft supertrevligt hela veckan. Hade dock oturen att få dela hytt med en ganska nervös och något hysterisk ryss. Hytterna var pyttesmå så gjorde inget mer därinne än att sova och förvara alla saker men om han råkade komma in när jag redan var där inne hoppade han baklänges ut igen och nästan skrek ut hur mycket han bad om ursäkt. Det blev lite irriterande i längden men det är sånt man får stå ut med när man är på resande fot. 

Förutom naturen och sällskapet gillade jag verkligen själva båtlivet också. Det var en ganska liten båt med plats för 16 passagerare plus 6 personal. Oftast färdades vi på nätterna och låg för ankar på dagarna. När vi hade tid över roade vi oss med att dyka från relingen, läsa och dansa salsa. Tycker det är jättekul att salsan är en så himla stor del av kulturen här. Flera av grabbarna som jobbade på båten var entusiastiska dansörer som gärna gav lektioner så mina salsaskills har förbättrats avsevärt. Kvällarna spenderades ute på fördäck med varsitt glas vin under en fantastisk stjärnhimmel. Hur mysigt som helst! Sen när det var läggdags fick man krypa ner i sängen och vaggas till sömns av vågorna och det monotona ljudet från motorn. Ni må tro att jag sov gott där.

Nu är jag tillbaka i Quito. Klarade mig fint från sjösjuka hela vecka men nu när jag sitter i en helt stadig säng utan det minsta lilla vågkluck i närheten känns det ändå som att allting gungar. Det tar visst ett tag att vänja sig tillbaka vid livet på torra land igen. Sjölivet tar också på krafterna så klarar knappt av att hålla ögonen öppna trots att klockan bara är halv sex.

Jag har så himla mycket bilder som jag vill dela med mig av. Och då har jag ändå inte kunnat ta några bilder alls från snorklingen som nästan var det bästa av allt. Trodde att jag hade sett många sköldpaddor förut när jag har dykt men det var ingenting mot det här. Förutom det hade vi nästan alltid ett eller ett par sjölejon som simmade med oss och massor av annat vackert att titta på. Gamla lavatunnlar på havsbotten, pingviner och simmande leguaner till exempel.

Klicka på bilderna så blir de större.

Den första av väldigt många leguaner

Första landsstigningen. Det tog ett tag att vänja sig vid hur orädda djuren var

Några månader gammal Nasca boobie

Vi hade småbåtar för att ta oss in till öarna

Tycker nästan att den här boobien ser fake ut men det var en levande fågel

Massor av fina solnedgångar fick vi på köpet

Hela gänget samlat

Bartholome Island

Mitt livs första pingviner!

Leguanern spanar in vår båt

Alex och Lauren tricksar i ett förstelnat  lavafält

Sjölejonen finns verkligen överallt och är inte det minsta blyga

En del djur hade jag verkligen inte väntat mig att få se. Här letar en flamingo efter mat

Ut på tur!

Stor uppståndelse i båten när vi hittade ett par havssköldpaddor som parade sig

Vissa ser lite smidigare ut ön andra när dom hoppar från båten

Landleguanerna är mycket färggrannare än sina släktingar i havet

Jättesköldpadda!

Båtliv

Leguanerna gömmer sig från den gassande solen

Anatomisk studie

Krabborna och leguanerna kom bra överens

Mer leguaner

När dom inte busar i vattnet är sjölejonen ganska bra på att chilla

Där ute såg vi en mantaray kasta sig upp ur havet

Gordon Rocks

Det är supersent och jag borde verkligen sova. Ville bara slänga upp ett snabbt inlägg först eftersom jag ger mig av till havs imorgon och troligtvis kommer befinna mig i internetfri zon i en hel vecka.

Dagen idag har varit mycket händelserik. Jag började med två dyk vid Gordon Rocks. Det räknas som den bästa dykplatsen här i trakterna men är också känt för att vara ganska beroende av hur strömmar mm går just för dagen. Idag visade sig klipporna tyvärr inte från sin bästa sida. På sina ställen var det fruktansvärt strömt och man såg knappt fem meter framför sig. Min buddy beskrev känslan när strömmen tar tag i en som att vara i en tvättmaskin. Det var en rätt passande beskrivning. Det man framförallt letar efter vid Gordon Rocks är hammarhajar. Vi såg inga idag men det berodde nog inte på att dom inte var där utan på att sikten var så dålig att vi helt enkelt inte såg dom. Tråkigt, men så är det med naturen. Däremot hade vi både rockor och sköldpaddor som var lika stora som mig. Maffigt!

Kvällen har också varit intressant. Den började med en brasiliansk födelsedagsmiddag (godaste sushin jag ätit i mitt liv! Vem kunde tro att man skulle hitta det här?) Gick via salsadansande på torget och avslutades med VIP-fest med den equadorianska marinkåren. Där kände jag mig lite lätt underklädd i mina flip flops och fladderbyxor. Trots det blev jag bjuden på dejt igen. Den här gången av en marinofficer i full mundering, komplett med ränder på axlarna och allt. Log mitt artigaste leende och tackade nej dock. Det får bli en annan gång. 

Imorgon är det tidig uppstigning för att åka och möta upp kryssningsgruppen på flygplatsen.Sen lämnar jag som sagt civilisationen för ett tag fram över.

Dykning och Tortuga Bay

Det var helt fantastiskt att få dyka igår! Vattnet var bara 19 grader men hade dubbla våtdräkter och huva vilket gjorde det helt okej. Kände mig lite ovan första dyket men till det andra släppte det och allt flöt på som vanligt igen. Dagens höjdpunkt var när vi fick sällskap av några sjölejonungar mot slutet av andra dyket. Dom var väldigt nyfikna på oss och for runt runt i vattnet. När man ser dom på land ser dom rätt klumpiga ut men undan flög dom runt snabbt som tusan. Dom följde med oss upp till ytan och lekte runt båten när vi sen satt och åt lunch. Förhoppningsvis får jag bilder från dykcentret imorgon så då ska ni få se.

På kvällen gick vi som dök ihop ut och åt middag. Nere vid hamnen kan man köpa färsk fisk direkt av fiskarna som man sedan tar med till en restaurang och får tillagad. Vi slog till på hummer och jag bad att få min som ceviche. Det är en sorts equadoriansk soppa. Lätt bästa målet jag har ätit på den här resan!

Idag har jag haft en lite lugnare dag. Gick till en strand i närheten som var hur fin som helst. Nästan helt öde med kritvit sand och turkost vatten. Och så en och annan leguan lite här och där. Blir fascinerad över hur varierad naturen är här och då har jag ändå bara sett en pytteliten del av ögruppen så här långt. På vissa ställen är det väldigt torrt med stora kaktusar. Sen finns det områden med djungel, mangroveträsk och paradislika stränder bara några kilometer därifrån.

Blev kvar länge på stranden. Badade lite men hängde mest på stranden under ett träd. Man måste ju vara rädd om det kära skandinaviska hyn. Nu på kvällen visade det sig att jag visst glömde solkrämen på fötterna så dom är ganska röda och lite svullna båda två. Inte så charmigt!

Efter stranden gjorde jag ett snabbt besök på Charles Darwin Research Station. Där sysslar dom men uppfödning och utsättning av utrotningshotade arter av jättesköldpaddor och landleguaner. Det är ju beundransvärt såklart men själva stationen var inte jättespännande att besöka.

Hade planer på att lägga upp lite bilder åt er men internet verkar inte palla med uppladdningen så ni får klara er utan så länge.

Puerto Ayora

Imorse vaknade jag till ljudet av min väckarklocka för första gången på den här resan. Tre timmars flygning gick hur enkelt och smidigt som helst. Hade sällskap av väldigt många australiensiska pensionärer som var på gruppresa runt Sydamerika. Damen som satt bredvid mig var väldigt trevlig och pratade på om allt möjligt. När vi hade pratat en stund frågar hon var i USA jag kommer ifrån. Inte för att jag är stolt över just den amerikanska accenten men blir ändå väldigt mallig dom få gånger någon har trott att engelskan är mitt modersmål. Så bra känns det inte som att jag är men tydligen lurar jag vissa i alla fall.

Nu är jag äntligen framme på Santa Cruz, den av Galapagos öar som har mest civilisation. Puerto Ayora heter "huvudstaden" och den är faktiskt förvånansvärt välbebyggd för att befinna sig på en ö mitt ute i havet. Här finns till och med internet som ni märker. Det är inte snabbt men det finns i alla fall.

Här lyser solen och det är många grader varmare än i Quito. Ni må tro att det var skönt att få komma fram och byta om till jeansshorts och rota fram flip flopsen ur väskan. Det hade jag längtat efter. Begav mig raka vägen ner på "stan" för att boka in mig på första möjliga dyktur. Hittade en bra och lagom avancerad imorgon. Dom ville att jag skulle prova utrustningen redan idag och bara att få krångla mig i en halvblöt våtdräkt gjorde mig lite lycklig i själen. Kommer förmodligen vara som ett barn på julafton imorgon. Det skadar ju inte att Galapagos räknas till ett av världens främsta dykställen heller.

Bläddrade igenom min dyklogg lite snabbt nu på kvällen och inser att jag aldrig har dykt nånstans där det är kallare än 27 grader i vattnet. Galapagos är begåvat men någon sorts kallvattenström. Det är bra för att det är den som gör att det ska finnas så extrem mycket djurliv här. Den är mindre bra för att den ger en vattentemperatur på ca 20 grader. Nog för att det var en ganska tjock våtdräkt jag provade men just nu känns det som att det finns risk för allvarliga köldskador där nere imorgon. Vi får se hur det går!

Parque la Carolina

Idag har det varit en lugn dag. Gick en långpromenad i Parque la Carolina. Det är en jättelik park mitt i stan.  Där finne trampbåtar, fotbollsplaner, skateboardramper och massor med promenadstigar. Lite samma feeling som Central Park i New York. Fast det var mitt på dagen på en tisdag var det mycket folk i rörelse. När jag tröttnat på att gå satte jag mig och läste under ett träd. Har inte läst en enda skönlitterär bok sen jag var i Indien förra sommaren så det var verkligen på tiden. Tycker aldrig att jag har tid eller ro att göra det under terminerna när det är så mycket kurslitteratur att läsa. När jag satt där närmade sig klockan tolv, det var ganska fascinerande att se hur alla skuggor bara blev mindre och mindre och tillslut nästan helt försvann. Det är inte speciellt varmt här men på solen märks det ändå hur nära ekvatorn jag är. Lyckades också bränna mig i hårbotten, precis där jag har benan. Nu när jag duschade kammade jag därför benan åt andra hållet. Ytterst ovant och irriterande att ha behöva ha håret så.

Är fortfarande själv på rummet. I brist på annat umgänge har jag därför befriendat receptionisten. Han bjuder på te och berättar om sitt krossade hjärta. Jag nickar mest och försöker se förstående ut. Det är i alla fall väldigt gott te. 

Imorgon blir det tidig uppstigning. Klockan sex kommer en taxi och kör mig till flygplatsen. Är aspeppad på att äntligen komma iväg till Galapagos.

Bokat och klart!

Vet inte hur många varv jag har traskat runt de få kvarter där alla resebyråer ligger idag. Tycker att jag har gjort mer än grundlig research och tillslut kände jag mig mogen för att boka. Det blev åtta dagar på en medelklassbåt. Båten avgår på söndag men jag åker ut till Galapagos redan på onsdag för att hinna se mig omkring och dyka lite innan det drar igång. Känns himla bra att äntligen ha det fixat! Kändes mindre bra att ta ut en halv månadslön i kontanter för att kunna betala för kalaset. Att dom inte fattar hur smidigt det är att betala med kort är för mig ett mysterium.

Med undantag för en störtskur på eftermiddagen har det varit soligt och fint idag. Jag gömde mig under ett utskjutande tak för att undkomma regnet och fick ganska snart sällskap av en väldigt pratsam ung man.  Jag förstod inte ett ord av vad han sa och han fattade lika lite av det jag sa. Tror dock att jag eventuellt blev utbjuden på dejt. Fråga mig inte hur han hade tänkt att den dejten skulle gå till när vi inte alls kan kommunicera med varandra.
Dagens andra språksvårighet var när jag skulle försöka köpa sjösjukepiller.Inte för att jag brukar bli sjösjuk men vill inte chansa. Som dom flesta andra här pratade apoteksbiträdet inte ett ord engelska. Det slutade med att vi skrev till varandra via google translate och att jag fick två lösa kartor med piller. Betalade bara en dollar för båda så tyckte det var värt att chansa. Gick hem och googlade efteråt och det verkar som att det blev rätt trots allt. Man ska inte förakta användbarheten av modern teknik!

Sitter ensam i hostlets sovsal och skriver. Här finns plats för sex personer och det har varit fullt här hela tiden sen jag kom hit. Men idag checkade alla andra ut och inga nya har tillkommit. Så jag har hela rummet för mig själv. Det känns lite märkligt måste jag säga men det är nog bara att njuta av ensamheten och utrymmet såhär innan en vecka på en båt tillsammans med femton främlingar.

Sightseeing och höjdsjuka

Jag vet om att jag inte är någon storstadsmänniska, speciellt inte när jag reser. Då vill jag ha djupa djungler, ensliga bergstoppar eller tropiska paradisöar. Har ändå varit duktig turist de senaste dagarna.och utforskat både parker, kyrkor och gamla stan. Var man än vänder sig har man höga berg i bakgrunden. Idag sken solen och då var det faktiskt ganska fint. Ett av dom omgivande bergen är en 4800 meter hög vulkan. Även om staden är belägen högt på ca 2800 meters höjd tronar bergen ändå högt över oss. Jag som har levt i stort sett hela mitt liv på den uppländska slätten känner faktiskt av höjden lite. Kombinationen av det och jetlaggen har gjort mig lite trött och ur form sen jag kom hit. Igår gick jag ut tillsammans med några tjejer från hostelet och märkte ganska tydligt att jag var ovanligt känslig för alkohol också. Tydligen har jag ändå kommit ganska lindrigt undan, det finns dom som blir mycket mer påverkade än såhär. Nu känns det i alla fall som att jag är på väg tillbaka på banan igen.

Här kommer ett par bilder från dagens utflykt till gamla stan.

I Quito

Allt gick hur bra som helst igår. Till och med väskan klarade av de tre mellanlandningarna och kom fram som den skulle. Hostelet som jag hade förbokat är hur bra som helst. Litet, välskött och ombonat. Precis som jag vill ha det! Sitter och äter frukost här nu. Hade verkligen bestämt mig för att försöka hålla mig vaken igår så att jag skulle komma in i tidsförändringen. Gjorde dock misstaget att lägga mig på sängen efter middagen för att försöka läsa lite. Självklart somnade jag och vaknade inte förr än mina rumskamrater kom hem vid elvatiden. Trots det lyckades jag sova till åtta imorse. Antar att kroppen behövde vila efter allt resande. Sitter och funderar på vad jag ska göra idag. Vädret är lite deppigt. Det regnade en hel del igår och nu duggar det igen. Tänkte att jag skulle ge mig ut på jakt efter min galapagosresa och eventuellt ett shoppingcenter. Har redan kommit på en del grejer som jag borde ha haft med mig. Tyvärr verkar det som att hela staden har stängt nu när det är helg så det kanske får vänta till måndag. Vi får se vad dagen har att bjuda på.

På väg

Sitter på flygplatsen i Panama city och försöker döda tid. Gick precis två varv runt hela flygplatsen. Kände att jag kunde behöva det efter 14 timmar i samma flygstol. Det jag trodde var en mellanlandning i Dominikanska Republiken visade sig nämligen bara vara ett stopp för att tanka och byta flygvärdinnor. Fick inte ens gå av planet så det var rätt skönt att äntligen komma fram hit och kunna röra sig lite. Om tre timmar avgår flyget mot Quito som är det sista för den här gången. Ska bli skönt att äntligen vara framme! 

Det närmar sig!

Om en vecka är det dags för mig att dra ut på äventyr igen! Som dom flesta av er vet har jag tagit ett sabbatsår från skolan för att hinna med ännu en långresa innan det är dags att bli vuxen. Den här gången styr jag kosan mot sydamerika. Är om möjligt mer taggad än någonsin! Efter en 30 timmar lång flygresa kommer jag landa i Ecuadors huvudstad Quito fredagen 10 oktober. Första projektet blir att hitta en Galapagosresa som inte är allt för svindyr. Galapagos har varit väldigt högt uppe på min lista över drömresemål länge och kan inte låta bli att åka dit nu är jag ändå kommer vara så nära. Jag har varit ganska velig när det kommer till resten av reseplanerna. Efter många funderingar kom jag fram till att det är bäst att boka in en rundresa i alla fall. Både för att lugna nerverna på mina stackars pensionärer på jobbet och för att jag tror att jag får ut mer av det än om jag försöker klara mig själv. Så den sista oktober möter jag upp gruppen i Quito. Då börjar en lång resa ner för hela Sydamerikas västkust till den sydligaste spetsen och sen upp igen genom Argentina till Rio i Brasilien. Man vet ju aldrig vad man får när man bokar en gruppresa sådär men har en bra magkänsla om den här så tror att det bli hur bra som helst.

Har gjort mitt bästa för att fylla reskassan såhär veckorna innan avfärd. Under 27 av Septembers 30 dagar jobbade jag. Mest på hemtjänsten men även lite på sommarjobbet som veterinärassistent. Trivs oerhört bra på båda ställena men det är inte utan att det känns att det har varit lite mycket. Jag vet ju om att jag alldeles snart ska ha semester i ett halvår. Då känns det ändå inte så tungt när klockan ringer kvart i sex för tionde dagen i rad. Bor ju dessutom hemma i Rosta nuförtiden. Mamma gör sitt bästa för att skämma bort mig med hemmalagade matlådor och allmän service. Kan ändå inte hjälpa att jag saknar den lilla korridoren på kantorn. Den var inte perfekt på nått sätt men den var ändå hemma. Det ska bli spännande att se var jag hamnar när jag kommer hem från äventyret!

Jag gillar att blogga och kommer fortsätta med det hela resan. Mest är det mamma och mina gamla fastrar som läser men är det någon mer som är intresserad får man gärna titta in här någon gång då och då. Ska försöka att lägga upp både text och bilder.

Nu ska jag spendera den sista veckan innan avfärd med att jobba lite till, fila på min spanska och njuta av alla goingar jag har omkring mig här hemma.

Vi hörs!