Nu kommer jag hem!

Klockan är sex på morgonen, jag har spenderat natten på en överfull buss och det är flera timmar kvar tills incheckningen till min flight öppnar. Livet har varit bättre får jag erkänna... Men det är okej för imorgon får jag sova i min egen säng i mitt egna rum hemma i Rosta. Dessutom får jag äta riktig mat som mamma har lagat och pussa så mycket jag vill på Ture. Tror aldrig att jag har varit så här taggad på att åka hem någon gång förut. Det har förstås även väldigt mycket att göra ned att jag for hämta hem min lille Diez på onsdag också. Uppfödaren skickar bilder till mig då och då och han växer fort som tusan. Bäst jag skyndar mig dit innan han är helt fullvuxen tror jag...

Flyger härifrån Panama City viaDominikanska  republiken till Frankfurt och sen hem till Arlanda. Landar om 24 timmar och kommer garanterat sova bort det mesta av den tiden. Får se om jag slänger upp ett inlägg till här när jag är uttråkad i Frankfurt kanske. 

San Blas Islands

Jag trodde att jag hade sett fina stränder och blått vatten förut. Det hade jag inte. San Blas är verkligen rena rama paradiset och går inte att jämföra med något annat "paradis" jag har varit i förut. Att segla i 35 timmar över ett ganska guppigt öppet hav för att komma dit var definitivt värt det. Speciellt som jag var så dåsig av mina sjösjukepiller under dom 35 timmarna att jag knappt var vaken någonting. Det var dock en lite märklig känsla att varken se land eller någon annan båt under ett och ett halvt dygn. Väl framme i San Blas genomförde vi gränskontrollen barfota och iförda badkläder. Det är inte så noga med sånt där ute i övärlden. Resten av dagarna ägnade vi åt att sola, bada, snorkla och umgås. Hur härligt och trevligt som helst. Efter nästan en vecka med konstant solsken och en hel del saltvatten är jag definitivt tillräckligt brun för att inte behöva skämmas när jag kommer hem. Andra effekter av solskenet är att mina ögonbryn knappt syns längre och att håret på mitt huvud är ett par nyanser blondare än vad jag är van vid. Det känner jag dock att jag kan leva med. 

Två schweiziska tjejer som var med på samma båt planerade också att åka till Bocas del Toro så vi gjorde sällskap hit. Nu har vi tagit in på hotell och njutit av de första duscharna i icke-saltvatten på en veckas tid. Bocas del Toro är mitt sista stopp på den här resan så ska verkligen försöka att göra det mesta av det.

Så här ser i princip alla öarna ut

Palmer och blått vatten. San Blas i ett nötskal

Volleybollmatch på stranden

Solnedgång bjöds det förstås på varje kväll

Hela gänget samlat på stranden

Mer palmer

Jag njuter i vattenbrynet

Och ytterligare några palmer

Playa Blanca

Nu är jag tillbaka i Cartagena efter ett par dagar på paradisstranden Playa Blanca. Det är en sån där strand som ser ut att vara hämtad från en resekatalog. Turkosblått vatten, vit finkornig sand och små bambuhyddor. På dagarna är där överfullt med turister som åker dit på dagsutflykt men på kvällarna och morgnarna får man ha stranden alldeles för sig själv. Jag bodde väldigt basic i en hängmatta och utan tillgång på rinnande vatten men vad gör väl det när man har 12 sekunders promenad till ett klarblått 26-gradigt hav och får sova till ljudet av de rullande vågorna. Jag umgicks med en härlig grupp människor där och det gör ju såklart också sitt till för att öka trivseln så hade gärna stannat längre. Tyvärr gick inte det för imorgon är det dags för mig att lämna Colombia för den här gången, Då kliver jag nämligen på en segelbåt som ska ta mig till Panama. Dit är det ganska långt och vi ska dessutom stanna till vid San Blasöarna på vägen så resan tar allt som allt fem eller sex dagar beroende på väder och vind. Ute på öppet hav är det som bekant dåligt med internet så nu blir det återigen tyst från mig i några dagar.

Playa Blanca

Ytterligare ett försök att vara lite konstnärlig

Brännan börjar ta sig

Inget lyxhotell precis, men vi var glada ändå

Lite bilder + paragliding

Försökte vara lite konstnärlig i Medellin

Jätteklippan man klättrar upp på för finfin utsikt över Guatapésjön

740 trappsteg senare. Hade behövt ha panoramafunktion på kameran för att göra utsikten rättvisa. Det coola är att det ser ut så här från alla sidor av jättestenen

Ville inte säga något innan för jag vet att min kära mor och kanske även en eller ett par gamla släktingar blir oroliga när jag är för äventyrlig. Men nu när jag har överlevt kan jag erkänna att jag flög skärmflyg igår. Tror det är det som kallas paragliding på engelska i alla fall. Det var helt fantastiskt. Så coolt att sväva omkring däruppe och kolla ner på flygande örnar och hela staden. Mot slutet när jag var varm i kläderna gjorde vi även lite snurrar och dyk och grejer. Då pirrade det härligt i magen

Det var bara att springa ut över kanten där. Inga konstigheter

Det är poppis med paragliding i Medellin och många andra var ute i samma ärende

Långt där nere är stadskärnan

Colombias gladaste skärmflygare?

HAde ännu en gång glädjen att få spendera natten på en buss igår och när jag vaknade imorse var jag framme i Cartagena. Mitt sista stopp i Colombia. Det är en sanslöst vacker stad. På många sätt påminner det lite om Visby faktiskt. Dem gamla stadskärnan är omgiven av en mur och överallt man går har husen urgulliga balkonger och fasaderna täckta av blommor.

Gatan runt hörnet från hostelet

Gjorde ett besök i det gamla fortet nu på eftermiddagen

Fortet på avstånd

Medellin

Medellin är väldigt annorlunda från de delar av Colombia som jag har sett såhär långt. Det är väldigt mycket Colombia fortfarande men dom har ett tunnelbanesystem med engelska skyltar och massor av fina rika bostadsområden.  Modernt och annorlunda men jag gillar det. Har ägnat mig åt sightseeeing, walking tour och mer sightseeing. Guiden på walking touren var superbra och berättade massor om Colombias historia med alla knarkkomflikter och korruption. Jätteintressant var det och positivt att ett land med en sån historia har kunnat göra en så pass bra comeback och nu bara blir allt populärare som turistmål. Dessutom känns det väldigt tryggt och välkomna de för oss blekingar så det är bara att gratulera. 

I förrgår var jag dålig med feber och orolig mage. Ingen höjdare precis men det gick över snabbt som tur var. 

Igår var jag på utflykt till Guatape. En by med väldigt annorlunda arkitektur vid en sjö med väldigt annorlunda form. Där var det fint och jag hade en bra dag. Har massor av bilder därifrån så ska försöka lägga upp dom här vid tillfälle. 

Idag har jag ännu en ganska lugn dag. Laddar inför kvällens nattbuss tillbaka upp till kusten och staden cartagena. Det blir mitt sista stopp i Colombia. Jag tror bestämt att jag kommer sakna landet!

Tayrona

Trivdes superbra i Tayrona. Bodde väldigt enkelt i en hammock. Första natten uppe på utkikspunkten men dör var det lite väl kallt och blåsigt så flyttade ner till själva campingen natt nummer två.  På båda ställena vaggades man dock långsamt till sömns av den svingande hammocken och ljudet av vågorna. På dagarna kunde man välja på att hänga på stranden vid campingen dör det var mycket folk och allmänt livat eller att gå till någon av de typ femton andra stränderna där man i stort sett var helt själv. Superhärligt var det! Lyckades också med målet att bli några nyanser brunare. Det är ju inte många veckor kvar nu och att ha en bra bränna när man kommer hem till Sverige i april känns ganska nödvändigt. Holländska Linda som jag hängde mycket med i parken påstår att jag är nästan svart nu men riktigt så bra har solbadandet inte gått. Är tillbaka i taganga nu och hänger på stranden idag igen. Men det börjar bli lite enformigt vid det här laget så ikväll tar jag en nattbuss inåt landet till Medellin. 

    Där uppe i hyddan sov jag första natten i Tayrona. 

Jag gillar verkligen Colombia och trivs med att resa lite mer självständigt efter alla månader med Oasis men ändå räknar jag dagarna tills det är dgs att åka hem. Anledningen till det är inte svenskt aprilväder eller mammas köttbullar utan den här lille killen

Diez heter han, en berger des pyreneesvalp på sex veckor. Så fort jag kommer hem åker jag och hämtar honom hos uppfödaren i Tierp. De flesta av er vet hur länge jag har planerat för och längtat efter en hund. Nu när det äntligen är dags kan jag knappt vänta! 

Ciudad Perdida

Vandringen till den förlorade staden var inte alls lika mördande som folk hade sagt till mig. Visst var det varmt och svettigt mest hela tiden men i jämförelse med inkaleden och the W var det här en enkel vandring. Tanken var att det skulle ta fem dagar att genomföra den men nästan alla i min grupp bestämde sig för att göra det på fyra så vi kom tillbaka redan i torsdags. Själva staden var häftig såklart men det var mer vandringen genom djungeln dit och alla vattenfall som vi fick simma i som gjorde det till en minnesvärd upplevelse. 

Väl tillbaka i Santa Marta visade det sig att Emma och Laura fortfarande var där så jag bestämde mig för att stanna en natt på deras hostel. Vi gick ut och gjorde stan osäker den kvällen och äntligen fick jag tillfälle att dansa lite salsa igen. Har inte gjort det sen Peru så det var jättekul.

Nästa stopp på resan var Taganga där jag befinner mig nu. Anledningen till det är att det är ett av världens billigaste ställen att dyka på. Självklart tar jag alla tillfällen till att få dyka lite så idag har jag varit nere i vattnet. Var inte alls beredd på hur kallt vattnet var. Trodde att det alltid var varmt och skönt i karibiska havet men här visade det sig vara bara 19. Det är tydligen ganska ovanligt och dykcentret hade inte ens ordentliga våtdräkter för sånna temperaturer så det blev två kalla dyk. Lite synd såklart men såg så många nya fiskar och koraller att det var värt det ändå.

Tidigt imorgon åker jag vidare till Tayrona National Park. Där är det camping och strandliv som gäller så kommer inte uppdatera något mer på ett par dagar. Lägger upp lite bilder som ni kan njuta av så länge

Papegoja som gärna ville vara med och dela på frukosten vid en av campingplatserna

Mat och förnödenheter transporteras av åsnor och sjuåringar

Varmt var det så jag gick i sportbh och shorts större delen av tiden

Ursprunginvånarna går alltid klädda i helvitt. Extremt opraktiskt i djungeln men som ni ser klarar dom på något mystiskt sett av att hålla lera och annat borta

Ett av alla badställen längs vägen

Den förlorade staden är inte så förlorad längre. Vi hittade den!

Några barn lekte utanför sina hus när vi gick förbi

Dagens dykning

Laddade batterier

Kan inte minnas när jag senast hade så många slappardagar i rad. Det var definitivt inte på den här resan. Efter tre dagar på stranden i Palomino har vi varit två dagar uppe i bergen i Minca. Har varit och tittat och badat i två olika vattenfall men i övrigt gjort stort sett ingenting alls förutom att slappa i hängmattor och läsa böcker. Det hela var väldigt avslappnande och jag är nu så redo som jag kan bli för vandringen till Den Förlorade Staden. Ska nämligen ut och hika igen med start imorgon bitti. Den här gången är det fem dagars vandring genom djungeln som gäller med målet att hitta det som kallas för den förlorade staden. Alla jag har pratat med som har gjort det säger att det är en helt fantastisk vandringsled så jag ser fram emot det. Om jag inte blir uppäten av myggor eller går vilse i djungeln kommer det en rapport om hur det var upp här inom en snar framtid.

Och så lite bilder

Emma och Laura på stranden

Hur man tar sig från A till B i Palomino

Hyddan vi bodde i på Rancho Relaxo

Tubingen

Synd på en så fin strand att det inte går att bada

Solnedgång på stranden

Snart bär det av hemåt igen

Dagarna bara rusar förbi och det har redan gått en vecka sedan jag anlände hit till Colombia. Har funderat lite fram och tillbaka på hur och var resten av min resa ska spenderas. Efter lite velande har jag nu kommit fram till att jag trivs så bra här och att det finns så mycket att se så att jag helt enkelt bör spendera mina fem resterande veckor i Colombia. Skippar därmed att flyga upp till Honduras och dykningen där och sparar också ganska många kronor på det. Bokade mitt flyg idag och det går från Panama City den 30e mars. Det känns att det börjar närma sig hemfärd nu och mina tankar handlar allt mer om hur mitt liv kommer se ut hemma i Uppsala de närmaste veckorna. Anledningen till att jag faktiskt är pepp på att åka hem den här gången är att det finns en liten hundvalp som väntar på mig. Går allt som det ska så hämtar jag hem honom bara ett par dagar efter att jag kommit hem. Har väntat på det här i flera år så det ska bli så roligt. 

Palomino

Det är jättekul att ha återförenats med min kära Emma igen. Hon och jag funkar så bra ihop och har massa skoj tillsammans. Hon har rest tillsammans med irländska Laura här i Colombia så nu är det vi tre som äventyrar tillsammans. Efter Santa Marta åkte vi till en liten supermysig lodge mitt i djungeln. Stället var hur avslappnat som helst. Ägarna är sex kanadensiska killar som tröttnat på sina vanliga liv och bestämt sig för att bygga upp ett ställe från skratch i den colombianska djungeln. 20 minuters gångväg till en oändlig och helt tom karibisk strand och massor av fina vattenfall och grejer i närheten. Vi trivdes hur bra som helst och hade gärna stannat längre. Men det gick inte för färden fortsatte hit till Palomino. Det är ett  litet strandsamhälle, som gjort för att bara chilla på stranden om dagarna och dricka cocktails om kvällarna. Det är precis vad vi har gjort också. Igår hyrde vi även varsin  gigantisk  badring (egentligen en innerslang till ett traktordäck) och tog motorscykeltaxis några kilometer upp för floden. Sen var det bara att slå sig ner i sin badring och glida ner för floden. Väldigt avslappnande och härligt. Tills jag plötsligt inser att jag befinner mig typ två meter ifrån en kayman som solade sig vid strandkanten. Såg ju massor av kaymaner i Pantanal och vet att dom inte är farliga men det är lite annorlunda när man är så nära och dessutom i vattnet. Men självklart attackerade den inte och vi klarade oss helskinnade undan set hela. 

Idag är sista kvällen här och imorgon åker vi vidare upp i bergen till samhället Minca. 

Snabb update från Santa Marta

Sista dagen i Bogota gjorde jag inte mycket. Vandrade omkring, shoppade lite och kollade på folk. På eftermiddagen var det dags att bege sig till busstationen för en 17-timmars bussresa. Långfärdsbussar är ju aldrig kul direkt men den här överträffade förväntningarna. AC, lutbara säten och gratis internet. Jag sov så klart en hel del också så tiden flöt iväg rätt snabbt. Har varit på en liten upptäcktsfärd runt staden och stranden nu på eftermiddagen. Nu är jag tillbaka i en hängmatta på hostelet. Väntar på att Emma ska komma hit så att jag äntligen får krama om henne och höra om allt som hon har haft för sig sen sist. 

Bogota

De sista dagarna i Rio var aningens lugnare än de första. Passade på att sova, packa om väskorna och planera de sista veckorna på min resa. Hann även med ytterligare lite sightseeing. Bland annat den kända statyn Christ the Redeemer. Där uppe var det alldeles för mycket turister för min smak men det är nästan obligatoriskt för besökande i Rio så vi kände oss tvungna att åka upp dit. Var även på en favelatur. Dvs en guidad tur runt Rios fattigaste kvarter. Där var det inte alls så illa ställt som jag hade trott. Folk bodde i riktiga hus och hade tv-paraboler på taken. 

I torsdags gick jag upp mitt i natten för att hinna med mitt flyg hit till Bogota. Har fortfarande inte vant mig vid att vara själv. Har ju varit omgiven konstant av vänner och bekanta ansikten i fyra månader så det känns väldigt udda att behöva klara sig på egen hand. Antar att jag vänjer mig men just nu saknar jag min truck family som tusan.

Idag var första egentliga dagen i Bogota. Jag har varit på en guidad cykeltur runt de lite mer oturistiga delarna av staden. Bland annat till den jättelika matmarknaden, universitetet och the red light district. Kul och lärorikt! Åkte upp i stadens högsta skyskrapa för att titta på solnedgången. Vackert såklart och man insåg hur enormt stor staden är när man stod däruppe och tittade ned på allting.

Imorgon fortsätter resan norrut. Ska ta en nattbuss upp till Santa Marta där en kär och efterlängtad vän väntar på mig. Min gamla tent buddy Emma!! Ska bli så kul att möta upp med henne igen.

Utsikt över favelan med de rikare kvarterens skyskrapor i bakgrunden

Favelan är utspridd över bergsidan

Emmie pyntar Rob inför sambadromen

Själva sambatåget i sambadromen

Alex och Jacques är glada trots regn och kýla på läktaren

Mer sambaparad

Jag hittade en övergiven hatt som någon av sambadansarna hade lämnat efter sig

Där har vi Jesus mitt i havet av turister

Copacabana Beach

Jag turistar vid en känd trappa täkt i keramik i Rio

Graffiti från dagens cykeltur

Mer gatukonst under skapande

Kvällsutsikt över staden

Ännu en fin solnedgång