Skydive

Pa ett hostel i Taupo hoppar det omkring en blond, lockig svenska som fnittrar konstant. Anledningen? Jag har hoppat fallskarm idag! Adrenalinet fran igar kombinerat med en minst lika stor dos i dag gor mig mer an en aning exalterad over livet. Jag slangde mig ut fran ett flygplan pa 12000 fots hojd, foll fritt i 40 sekunder och dalade sedan fridfullt ner mot marken i ytterligare fem minuter. Definitivt en av de battre sakerna jag har gjort i mitt liv!!
Har bara 20 minuters internet sa det blir ingen narmare beskrivning an sa. Ville mest bekrafta att jag fortfarande lever :)

Rotorua

Rotorua ligger på en gammal vulkan och marken här har massa vulkanisk aktivitet. Jag har börjar min dag med att titta på den ångande, kokande leran och den supervackra sjön som är omgiven av berg. Hela stan luktar prytt men jag gillar den endå. Om det inte vore för att väderprognosen för de närmaste dagarna ser fantastisk ut och jag är beroende av fint väder för de aktiviteter jag vill göra hade jag nog hoppat av bussen och stannat här några extra dagar. Men som det är nu styr vi vidare mot Taupo i eftermiddag.

Det finns ingen start på dagen son är så bra som lite bubblig stinkande lera.

Nya Zeeland levererar!!

I förmiddags åkte jag i en van genom ca femtioelva fårhagar, bytte om till våtdräkt, gummistövlar och hjälm, forcerade ännu en fårflock och klättrade ner i ett hål i marken. Det hela skedde i limestone (svenskt ord för det?) grottorna i Waitamo och det som sedan följde var sjukt coolt! Aktiviteten kallas caving och det gick ut på att abseila nedför underjordiska vattenfall, klättra upp för klippväggar, bli nedfirad i schakt och krypa och kräla fram genom gångarna upplysta av lysmaskar. Jag är fortfarande lite hög på adrenalinkicken! Det var en rätt liten grupp med oss tre tjejer från stray-bussen och tre guider. Med min vanliga tur blev jag såklart de manliga guidernas (två grabbar i 25-årsåldern med lite för mycket attityd) mobboffer nummer ett. Jag vet inte riktigt vad det är jag gör men det tenderar att hända rätt ofta här borta. Som tur är överlevde jag den tuffa jargongen med hedern i behåll. Tror inte att min kamera skulle ha mått så bra av att följa med ner i vattenfallen så ni får tyvärr inte njuta av den underbara synen av mig i våtdräkt.
Ungefär såhär såg vi ut dock:
http://www.youtube.com/watch?v=QjFSkzxc5Tc

Nu sitter jag på donken i Rotorua och ska alldeles strax bege mig tillbaka till hostlet. Ikväll blir det nog en öl eller två för att fira att vi överlevde pärsen. Det är ju ändå fredag!

Nytt nummer igen

Hade gjort iordning ett mycket bra och professionellt inlägg om Paihia med bilder och allt men såklart dog datorn precis när jag skulle publicera det så ni får nöja er med det föregående och något röriga iPod-inlägget.

Om någon behöver få tag på mig akut så är det enklast att använda mitt nyinförskaffade nya zeeländska mobilnummer: +64 220 77 37 07

Nu ska jag ta mig tillbaka till det gigantiska hostlet jag bor på och gå och lägga mig. Det blir en tidig start imorgon igen.

Paihia

Några dagars tystnad på bloggen resulterade i en orolig mamma och en liten kommentarsbomb. Sorry för dålig uppdatering. Jag har varit ute i ödemarken så har inte haft internet. Bodde i en liten gullig turiststad som heter Paihia. Där har jag bland anant varit uppe och vänt vid Nya Zeelands nordligaste punkt, Cape Reinga, åkt sandboard igen (sanddynorna på västkusten var ingenting jämfört med dom här), hajkat milslånga vändor i skogen och druckit öl med lokalinvånarna på byns pub. Alltsammans har varit väldigt trevligt.

Har fortfarande inte kommit över att det är så in i helvete kallt här och kom precis på varför det är det. Det är ju egentligen inte så jättekallt i grader räknat men jag fryser ändå för det mesta. Anledningen är att Kiwisarna inte har fattat att dom faktiskt har vinter i det här landet och vägrar att värma upp sina hus eller stänga dörrar och fönster. Inte konstigt att det bli kallt då!

Om jag har någon hängiven läsare som vill se lite mer bilder från Australiens västkust (jag tänker mest på dig mamma) kan ni klicka på den här länken. Vi bytte guide efter halva vägen och det här den andra guidens bilder så vad vi gjorde under resans första del får ni leva i ovisshet om.
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.405761722808331.115331.167253453325827&type=3

Redan tidigt imorgon bitti lämnar jag Auckland igen för den fem veckor långa trippen söderut runt landet. Vet inte hur mycket internet jag kommer att stöta på längs vägen men uppdaterar så fort jag får chansen.

10hrs

Jag satt precis och undrade varför det är så många online på Facebook-chatten när det borde vara mitt i natten hemma. Sen kom jag på att jag är så långt före er i tiden nu att ni inte har hunnit gå och lägga er igår än. Snacka om att vara på andra sidan jorden!

Bild från gårdagens kvällspromenad

Väldigt random inlägg

Det är inte nyttigt för mig att vara i städer. Saknaded efter snygga kläder bli alldeles för stor och plånboken alldeles för tunn. Tur att jag ska ut på vägarna igen på söndag. 

Två bra saker med Auckland som jag har observerat under dagen på stan:

• Dom är generösa med gratis WiFi.
• Övergångsställena visar hur många sekunder det är kvar tills det blir rött.

Det är lite som i USA med andra ord. Fast lite coolare.

Random bild på mig i Karijini. Saknar redan att kunna vara barfota

Auckland

Tina och jag tyckte att det var lite dåligt med manligt ögongodis på östkusten och nu har jag kommit på anledningen till det. Alla MÄN hänger antingen på västkusten eller Nya Zeeland. Just nu är det jag och fem grabbar i mitt dorm och jag känner mig lagom iakttagen så fort jag går in där. Inte blev det bättre när jag tjuvlyssnade på dom inatt när dom pratade om mig medan jag låtsades sova...

Som ni förstår är jag framme i Auckland nu. Det är skön stämning här och jag gillar det. Men det är lite ovant att vara i solen utan att vara varm. Vi har ca 13 grader idag och det är lite lite om man är van med det dubbla. Därför ska jag bege mig ut på stan nu och investera i en tjockare tröja och varmare skor. Har en känsla av att jag kommer behöva det.

Improvisation

Trög som jag är hade jag inte fattat att jag behöver en utresebiljett för att få inträde till Nya Zeeland. Blev därför tvungen att rusa till ett internetcafe och panikköpa en enkelbiljett ut ur Auckland. Det blev till Denpasar på Bali och dit far jag den 31/7. Tala om att vara spontan!

Perth Airport

Har mellanlandat i Perth och horde precis att flyget harifran till Sydney ar en halvtimme forsenat. Hoppas att det avgar da sa att det inte blir en favorit i repris pa flygresan hit och mellanlandningen i London.

Efter drygt tre timmars vantan och telefonsamtal hit och dit imorse lyckades min reseagent fortfarande inte mejla mig den ratta biljetten. MEN hon skickade en annan som var nagra dollar dyrare an den som jag egentligen kopte sa jag har bestam mig for att jag kan ha overseende med det. Mycket generost tycker jag sjalv.

Om ni undrar vad jag har haft for mig pa min lilla tripp kan jag sammafatta lite kort nu.

Tittat pa vilda delfiner
Snorklat vid ett korallrev
Akt glasbottenbat
Kollat pa soluppgangar
Kollat pa solnedgangar
Lekt lekar i minibussen
Sett en haj
Hajkat och klattrat igenom Karijini National Park(!!!!)
Suttit i minibussen i timtal
Sovit under bar himmel
Grillat
Simmat med valhajar(!!!)
Druckit ol vid lagerelden

Och massa mer saklart men det dar var nagra av hojdpunkterna. Har ni tur kommer det bilder senare.

Sista dagen i OZ

Det blir en snabb uppdatering idag igen. Jag skulle vilja skriva något glatt och uppiggande men just nu är jag bara sjukt irriterad på min resesäljare. Jag har ägnat hela morgonen åt att försöka boka in datumen för mitt busspass på Nya Zeeland men det bara krånglar och säljaren i fråga vägrar att svara på frågor och ringer aldrig tillbaka när hon säger att hon ska. Sjukt irriterande! När (om) det har rett upp sig ska jag i alla fall bege mig raka vägen till stranden för att försöka styra upp brännan så gott det går innan jag lämna den ständigt skinande solen i Broome för kallare breddgrader. Igår var det 2 grader varmt i Christchurch, som är en av de större städerna på Nya Zeeland. Det känns inte allt för lockande men är förhoppningsvis värt det.

Pinnacles-öknen

Tyska Linda och jag vid Little Lagoon, Monkey Mia

Karijini National Park, resans höjdpunkt

The time of our lives

Resan längs västkusten överträffade alla förväntningar. Det här är det riktiga Australien och jag älskade varje minut av resan. Nu är jag i Broome och imorgon lämnar jag Australien. Det känns väldigt surrealistiskt och sorgligt. Hade gärna stannat än stund till. Hinner inte uppdatera mer nu. Sitter och snyltar internet på donken och skulle ha mött gänget på stranden för 10 minuter sen.

On the road

Ska ju som bekant ut i vildmarken från och med imorgon så ville bara säga att ni inte ska förvänta er allt för mycket uppdateringar här.

Storstadspuls

Solen skiner äntligen och jag förlåter Perth för alla motorvägar och vägarbeten. Världens mest avlägsna storstad har sin charm trotts allt. Tänk vilken skillnad lite solsken kan göra!

Planen

Nu har jag styrt upp mitt liv lite sa att jag i alla fall vet i vilket land jag ska befinna mig de narmaste veckorna. Imorn aker jag harifran upp mot Broome med foretaget Aussie Wanderer. Efter tva dagar i Broome flyger jag till Auckland i Nya Zeeland den nittonde. Efter det kommer jag spendera ca. fem veckor med att utforska Nya Zeeland. Sen ska jag nog jobba lite pa brannan i sydostasien innan jag far hem igen lagom till terminsstarten. Sounds like a plan?

En observation angaende Perth ar for ovrigt att trafiken har ar kaos. Vid de flesta overgansstallena finns det en knapp for gaende att trycka pa precis som vanligt. Men sen finns det inget trafikljus som talar om nar man ska ga. Vad ar poangen med det? Dessutom gar det flera stycken freeways igenom stadskarnan vilket inte direkt bidrar till den mysiga stamningen

Du gamla du fria

Kom precis pa att det ar sveriges nationaldag idag. Det ar daligt med blagult firande har nere men jag ska passa pa att vara en extra stolt svenska sidag. Heja Sverige!

Perth

Jag ar i Perth och jag har precis insett att jag inte har en enda van inom 400 mils radie. Det ar en marklig kansla men det ska nog styra upp sig. Har lite separationsangest fran Tina dock. Vi har ju gjort ALLT tillsammans i tva manader sa det ar val inte sa konstigt??

Hostlet vi bodde pa i Cairns bjod pa gratis middag varje kvall. Maten brukar inte vara nagon kulinarisk hojdpunk men sista kvallen jag var dar bjod dom pa flaskkotlett och pommes frites. Himla gott tyckte jag och at tva stora portioner. Det straffades sig sen. Jag tror att min mage fick en kott-shock efter tva manader med nastan enbart vegetarisk kost sa igar var jag dalig i magen hela dagen. Inte sa festl;igt att behova springa pa flygplanstoaletten en gang i halvtimmen... Men det som inte dodar hardar. Efter lite strul med hostel och anslutningsbussan kom jag i alla fall fram till slut. Vid det laget var jag nastan slut som manniska och kan bara konstatera att mitt ensamresande inte har fatt den basta av starter.

Kunde inte heller skuta tanka pa att jag egentligen helst hade velat vara hemma igar eftersom det var min favoritlillebrors studentdag. Tusen grattiskramar till dig. Hoppas att dagen var perfekt! Skickar lite mental karlek over internet istallet for att narvara pa plats.

Dripp dropp

Sen vi kom hit till cairns har det regnat i princip varje dag. Jag kollade precis prognosen och självklart ska det vara strålande sol från och med nu när jag ska åka härifrån. I Perth däremot har det varit jättebra väder men efter att jag har landat där visar prognosen bara regn och gråa moln. Åker alltså från ett regnväder till ett annat. Min gamla vanliga tur!
Men jag ska inte klaga, idag ser det ut att vara ganska soligt ute och jag vet att det är tio gånger värre hemma.
Nu är det dags för morgonpromenad!

Cairns

Nu när vi har bott i Cairns i nästan två veckor börjar vi bli lite bekanta med staden. Jag kan därför berätta att den är befolkad av massvis med turister, backpackers och pårökta aboriginer. Det där med aboriginerna är jättesorgligt. Jag vet inte var dom kommer ifrån eller varför vi inte har sett några sånna någon annan stans än här men här finns dom i varenda liten park.

Utöver dessa invånare finns det också miljarder fladdermöss här. Och då pratar jag inte om dom små fladdermössen vi har på vinden hemma utan gigantiska fladdermöss som hänger i träden i hundratal och skriker. Det är lite som en skräckfilm faktiskt.

En till grej som är lite udda med det här hörnet av världen är att där det borde finnas en strand finns det bara femtio meter av lervälling där det tydligen bor krokodiler. Dom har en jättestor pool istället där Cairnsborna kan svalka sig. Tydligen har det funnits en fin sandstrand en gång i tiden men någon listig person började gräva ut viken för att större båtar skulle kunna komma in i hamnen och förstörde därmed stranden för all framtid. Det var ju inte så lyckat.

Nu kanske det låter som att jag inte gillar Cairns men det gör jag visst det. Det är lagom stort och gatorna är mysiga att knalla runt på. Idag var det till och med soligtså just idag gillar jag stan lite extra mycket. Dagen har spenderats med att pressa i solen. Vi har inte sett till den på länge så det är lika bra att passa på innan den försvinner igen.

Den så kallade stranden. Hamnen och Cairns Casino i bakgrunden.

Fladdermöss ska väl för övrigt inte hänga ute i solen mitt på dagen?

Alla hostelägare verkar ha en förkärlek för att sätta upp sjukt mycket mer eller mindre kreativa lappar på väggarna. Ett exempel från vårt nuvarande hem:

Dom coolaste tjejerna i stan var på Cairns nightmarkets igår och köpte varsitt vänskapsarmband. Dom till och med glittrar lite. Imponerande, eller hur?

1/6

Idag är det officiellt ett år sedan jag tog studenten. I teorin vet jag ju att det är så långe sen men det känns helt surrealistiskt. På ett sätt känns det som att det var i ett annat liv allt det där hände och på ett sätt känns det som att det var i förra veckan. Den dagen var en av de absolut roligaste i mitt liv och jag vet att många andra känner likadant. Framtidsdrömmarna, sällskapet, festen och försommarvärmen gjorde det hela så himla bra!  Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på alla 93:or som ska få uppleva studenten nu i dagarna. En av dom är min kära bror. Det börjar närma sig nu Robban! Ha så himla roligt och njut medan det varar!

Snygga flickor på flaket