Jag trodde att jag hade sett fina stränder och blått vatten förut. Det hade jag inte. San Blas är verkligen rena rama paradiset och går inte att jämföra med något annat "paradis" jag har varit i förut. Att segla i 35 timmar över ett ganska guppigt öppet hav för att komma dit var definitivt värt det. Speciellt som jag var så dåsig av mina sjösjukepiller under dom 35 timmarna att jag knappt var vaken någonting. Det var dock en lite märklig känsla att varken se land eller någon annan båt under ett och ett halvt dygn. Väl framme i San Blas genomförde vi gränskontrollen barfota och iförda badkläder. Det är inte så noga med sånt där ute i övärlden. Resten av dagarna ägnade vi åt att sola, bada, snorkla och umgås. Hur härligt och trevligt som helst. Efter nästan en vecka med konstant solsken och en hel del saltvatten är jag definitivt tillräckligt brun för att inte behöva skämmas när jag kommer hem. Andra effekter av solskenet är att mina ögonbryn knappt syns längre och att håret på mitt huvud är ett par nyanser blondare än vad jag är van vid. Det känner jag dock att jag kan leva med.
Två schweiziska tjejer som var med på samma båt planerade också att åka till Bocas del Toro så vi gjorde sällskap hit. Nu har vi tagit in på hotell och njutit av de första duscharna i icke-saltvatten på en veckas tid. Bocas del Toro är mitt sista stopp på den här resan så ska verkligen försöka att göra det mesta av det.
Så här ser i princip alla öarna ut |
Palmer och blått vatten. San Blas i ett nötskal |
Volleybollmatch på stranden |
Solnedgång bjöds det förstås på varje kväll |
Hela gänget samlat på stranden |
Mer palmer |
Jag njuter i vattenbrynet |
Och ytterligare några palmer |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar