Surfers kommer inte att gå till historien som min favoritplats på jorden men jag måste ändå medge att här är ganska fint. Jag var ute och gick en kvällspromenad längs vattenbrynet på den ändlösa stranden och då ser stan ut ungefär så här.

När jag gick där och lyssnade på vågbruset blev jag helt sentimental. Jag börjar redan få ångest över att jag snart kommer att behöva lämna det här för verkligheten hemma. Jag vill inte bli stor!