Kaikoura

Skrev det här inlägget för ett par dagar sedan men har inte kunnat posta det förr än nu.

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar. Har under tiden hunnit ta mig enda upp till Kaikoura. Under de sista dagarna i Queenstown ägnade jag mig bland annat åt att bli totalkrossad i frisbeegolf, göra ett besök i chokladhimmelriket och festa loss ordentligt en sista gång. Jag måste säga att jag verkligen gillade det stället och att det var lite vemodigt att lämna det.

I lördags var det återigen dags att packa in alla väskor i bussen och åka vidare. Från Queenstown åkte vi norrut till Nya Zeelands högsta berg, Mt Cook. Vi spenderade inte så lång tid i nationalparken men en eftermiddag räckte för att hinna gå en promenad till bergets fot och en glaciär som finns där. Det var första gången jag såg en glaciär på riktigt så det var rätt coolt. Isen är så blå att det nästan ser fejkat ut. Under den drygt två timmar långa promenaden såg vi en rejäl lavin och hörde två andra. I den vi såg måste snön ha fallit drygt en kilometer rakt ner att döma av bergets storlek. De andra två var på andra sidan av bergen så dom såg vi inte men de mullrade rätt rejält så antagligen var de inte så små heller. Enligt Marks guidebok ska man absolut inte fortsätta gå efter ett speciellt ställe där det finns en infoskylt om glaciärerna och lavinrisken. Men vi läste inte skylten och kollade inte guideboken förr än efteråt så ska kanske vara tacksam för att jag fortfarande lever.

Det fanns ett par lagom ostabila broar som vi var tvungna att ta oss över

Det blåa som är täckt av grus vid bergets fot är glaciären

I söndags lämnade vi Mt Cook och for vidare norrut. Ett stopp på vägen var Tekapo. Jag och Mark gav oss på att bestiga ännu ett berg medan de flesta andra slappade i spa poolen. Ångrar inte det en sekund för utsikten där uppifrån var magnifik. Nästan 360 grader av snöklädda berg och en sjö med kristallblått vatten. Den efterföljande natten bodde vi på en fårfarm mitt ute i ingenstans. Jättemysigt ställe och en trevlig kväll med gemensam matlagning och sällskapsspel.

På toppen av berget Tekapo

Igår lämnade vi av Mark och Roy i Christchurch, deras resa slutar där. Gillar inte alls att säga hej då till folk som jag gillar när jag inte vet om eller när vi kommer ses igen.

Vid lunchtid kom vi fram till Kaikoura och dagens stora händelse som var en valsafari. Det speciella med Kaikoura är att dom har en enorm krater i havsbotten bara några hundra meter från land. Det uppskattas av många sälar, sjölejon, delfiner och valar som kommer hit för att äta. I vanliga fall har dom delfinflockar med upp till 500 delfiner här dagligen men igår hade tydligen delfinerna fattat ett kollektivt beslut om att emigrera ut till havs så vi såg inte en enda. Men Emma och jag ska stanna här i ett par dagar så vi hoppas på att de kommer tillbaka snart. Valarna däremot var lite mer sällskapliga. Just nu är det säsong för kaskelotvalar och vi såg hela sju stycken. De vi såg var hyffsat stora på mellan 17-22 meter. Jättehäftigt att stå där på båten och titta på dom samtidigt som man hör och ser takten de andas i. Förutom valarna såg vi massor av albatrosser vilket såklart också var ascoolt.  Definitivt en minnesvärd upplevelse.

Det var väldigt svårt att fånga känslan av whale watchingen på bild men det här  är i alla fall en av stjärtfenorna