Kaikoura II

Under en av dagarna i Kaikoura åkte vi ut med några fiskare i deras båt. Tanken var att vi skulle fiska men vädret var ganska värdelöst och ingenting nappade så vi gav upp ganska snart. Vi hann däremot tömma deras kräftburar och fick med oss tre havskräftor därifrån. Den största av dom var förmodligen över 70 år och räckte till en rejäl måltid åt alla tre av oss. De avnjöts med vitt vin och pommes frites. Riktigt gott och med tanke på att en sån stor havskräfta är värd över hundra dollar här är det det lyxigaste jag har ätit på väldigt länge. Dagens roligaste var dock när vi fick upp en ganska stor bläckfisk i en av burarna och fiskesnubben kastar den på Emma så att den suger sig fast på hennes rumpa. Emma har en tendens att skrika ganska mycket och ljudet hon uppbringade då hördes säkerligen hela vägen till Australien.

Jag posar med den stora och den lilla kräftan

 Jag hann även med att gå en långpromenad längs kusten i Kaikoura för att titta på alla sälar som finns där. Helt otroligt vad oskygga dom är. De ligger och vilar i princip mitt på gångvägar och under bänkar med mera. Tur för dom att alla turister verkar behandla dom väldigt respektfullt.

Igår gick färden vidare och jag är nu tillbaka på nordön. Närmare bestämt i Wellington. Av alla dom som vi har träffat under vägen är det bara Emma och jag kvar nu. Alla andra har droppat av längs vägen eller redan lämnat landet. Det känns lite vemodigt och att vi är nära resans slut är väldigt påtagligt hela tiden.
Vi har spenderat denna fantastiskt vackra dag inne på Te Papa. Det är Nya Zeelands naturhistoriska riksmuseum. Dom har verkligen lyckats bra med det och har många jättebra utställningar. Dom som handlar om artdiversiteten och miljön här får mig att längta tillbaka till profillektionerna i gymnasiet lite grann. 


Nu är det fredagskväll men jag har inga exalterande planer över huvud taget. Sitter i biblioteket nu och ska strax dra mig tillbaka mot hostlet. Livet har varit ganska hektiskt på sistone så det ska bli skönt med en lugn kväll.