Fear is temporary, achievement lasts a lifetime

Jag tror inte att jag nämnde att jag inte blev skjutsad till flygfältet för att göra mitt fallskärmshopp i vilken sketen bil som helst utan i en vit limousine. På vägen tillbaka hade jag bilen för mig själv och allt. Fint ska det vara!

I söndags var det dags för nästa äventyr. Klockan sex på morgonen vi styrde ut oss i full vintermundering med isdubbar och isyxor i högsta hugg. Dagens mission var att göra the Tongariro Crossing. Vandringen är framröstad som Nya Zeelands bästa endagshajk och jag förstår varför. Det tog oss sju timmar att genomföra den från start till mål. Högsta punkten är 1800 meter över havet och starten är 100 meter över havet så 1700 av de meterna klättrar man själv. Helt befogat att vara lite sliten efteråt med andra ord. Det coolaste av allt är att Mt Tongariro är en aktiv vulkan. På flera ställen såg vi rök komma ut ur berget och där vi åt vår lunch på toppen av vulkanen hade all snö smält bort och det var varmt och skönt om rumpan att sitta ned. Utsikten där uppifrån var inte av denna världen. Söndagen var den absolut finaste dagen guiderna hade varit med om i år och då vulkanen ligger i stort sett mitt på nordön kunde man se både Tasmanska havet västerut och Stilla havet västerut. Maffigt! Även helt otroligt att vi kunde sitta på 1800 meters höjd och det är helt vindstilla i luften. Tyvärr fick nästan halva gruppen vända om utan att genomföra vandringen eftersom dom inte höll tillräckligt högt tempo. Under vintermånaderna finns det bara precis tillräckligt mycket dagsljus för att kunna genomföra the Tongariro Crossing men är man långsam hinner man inte så folk fick vända om. Tidspressen gjorde även att guiderna dikterade tempot och längden på pauserna med militärisk disciplin. Nämnde jag att jag var trött efteråt eller?

Berget dom (kanske) syns i bakgrunden ligger på västkusten, 140 km bort. Skaplig sikt med andra ord (klicka på bilden så blir den större)

Det var här Sagan om Ringen spelades in. På bilden ser ni Mordor

Nöjd och glad bergsbestigare nästan uppe på toppen. 

Jag med Mount Doom (också från sagan om ringen) i bakgrunden

Emma och jag. Emma och jag har hängt ihop i en dryg vecka nu.  Sjukt skön tjej från London. 

Hoppas ni ser hir fin bergen reflekteras i vattnet

Igår, måndag, var vi på en får- och nötkreatursfarm precis mitt ute i ingenstans. När vi körde dit på förmiddagen var vi tvungna att stanna för att plocka bort stenar från grusvägen så att vi kunde komma fram. Det var en klippvägg på ena sidan av vägen så stenarna måste ha rasat ner därifrån. Det var en bit från närmaste stad om man säger så. Stället heter Blue Duck Lodge och är huuuur fint som helst. Det ligger jätteidyllliskt till precis vid en flod och omgivet av bergen. Vi fick vår egen lilla stuga med öppen eld och grejer Mysigt! Även igår hade vi sjukt tur med vädret. Vindstilla och strålande solsken. Jag kände att plånboken har blivit rätt tunn på sistone så bestämde mig för att bara gå på en promenad och njuta av omgivningarna. Det fanns ett par promenadstigar att välja på men eftersom jag är en sån adrenalin junkie nuförtiden tog jag såklart den som kallades för den äventyrliga stigen. Det ångrade jag inte för den var skithäftig. Det var i stort sett upp för ett berg och ned igen på andra sidan. Vissa bitar var mer spännande än andra. Där fanns det rep som man skulle dra sig upp för samtidigt som man hade 100 meter stup på var sida om sig. På andra ställen var det bara till att grabba tag i närmsta trädrot och hoppas att den skulle hålla. Trevligt sällskap hade jag med mig också så det var en mycket lyckad eftermiddag. Även lite mysigt att vara på en bondgård igen. Nästan som hemma för mig. Självklart plockade jag fram min jollriga djurröst och klappade på alla fyrbeningar jag kunde hitta.

Utsikt över farmen

Jag i en av reppassagerna

Lite sjukt att vi faktiskt var uppe på det vänstra av bergen dagen innan

Promenaden tog tre timmar. Större delen av den tiden  ägnades åt fotografering. 

Jag tar igen mig en stund

Mer berg