Ibland frågar folk vad jag saknar mest när jag är borta från trygga lilla sverige så där länge som jag har en tendens att vara. Varje gång svarar jag tveklöst att det är min fina lilla gullehund. Egentligen är det väl konstigt att man kan vara så fäst vid en bråkig liten hårboll men det är jag i vilket fall. Inte kan man förklara för honom att man kommer att komma tillbaka heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar