Luang Prabang

Försökte publicera detta igår men det verkar inte ha gått så bra så här kommer ett nytt försök:

Under tiden det har varit tyst här på bloggen har Tina och jag, tillsammans med de andra straypassagerarna, våra guider och en laoisk familj färdats med en  slow boat nedför Mekongfloden. Landskapet har varit jättevackert med höga berg och klippiga stränder på båda sidor. Och tur var väl det för det blev väldigt många timmar på den där båten. 

Längs vägen har vi stannat och sovit i två olika byar. Den första, Pakbeng, var en helt vanlig turistort där vi bara åt middag och sov. I den andra däremot gjorde vi en sk homestay. Vi umgicks, åt och sov hemma hos familjerna som bodde där. Superintressant att se hur extremt olika liv folk på den här planeten lever. Dom hade el i byn och barnen gick i sexårig skola men det var inte mycket mer än så. Alla vuxna jobbade på risfält om dagarna.  På kvällen gjorde dom en sk baacci-ceremoni för oss. Det går i stort ut på att man knyter bomullsband runt handlederna på varandra för att hålla fast de goda andarna och få bra karma. En stor del av byns äldre kom till ceremonin och knöt banden på oss och dessa ska nu sitta i en vecka för att andarna inte ska hinna smita iväg. Jag gjorde några liknande spirituella ceremonier i både OZ och NZ men den här kändes mycket mer äkta på nått sätt vilket såklart gör det till en häftigare upplevelserna. Att byns alla barn följer efter oss blekingar vart vi än går och uppenbarligen tyckte det var skitroligt gör också att det känns mer äkta och inte så tillrättalagt för turister som det annars ofta är. 

Vädret är fortsatt över alla förväntningar. Solen visar sig titt som tätt och vi har inte blivit blöta särskilt många gångar. 35 grader + är standardtemeratur så gårdagens dopp i en alldeles lagom kall och badvänlig å nära byn var efterlängtat. 

Imorse satte vi oss i båten för sista gången. Stannade vid Pak Ou Cave på vägen. Det är en gammal bönegrotta fullproppad med buddhastatyer. Det var väl fint och så men gamla tempel är ju ingenting som jag blir impad över i första taget. 

I Luang Prabang blir vi nog kvar ett par dagar. Det finns ett vattenfall som vår inhemska guide Chiao har lovat att ta oss till och som vi jättegärna vill se. Dock tar det en hel dag att ta sig dit så vi kan inte åka vidare med bussen imorgon som vi hade tänkt utan blir kvar här i fyra nätter. Folk säger att det ska vara en trevlig stad så det behöver ju inte vara nått negativt.