Fridas reseblogg: Death Road

Är i La Paz, Bolivia nu. I närheten av staden finns en väg som är allmänt känd som "the worlds most dangerous road" eller "death road". För ett par år sedan dog i genomsnitt 300 pers per år dör så det är inte konstigt att den fick dåligt rykte. Nu har dom dock byggt en ny väg och den gamla dödsvägen används mest av cyklister och turistbussar. Hursomhelst tyckte jag att det lät som en jättebra idé att ge mig ut på en cykeltur nedför nämnda väg igår. Vad jag kan minnas har jag aldrig cyklat mountainbike förut så bara det var en upplevelse. Efter alla år på min tantcykel hemma i Uppsala är den naturliga instinkten att trampa baklänges för att bromsa så fort det blir lite stressigt. Det funkar som bekant inte på mountainbikes. Och stressigt blev det lite nu och då. Vägen är en smal grusväg som slingrar sig ner längs en bergssida. På höger sida har man en bergvägg och på vänster ett 500 meter långt stup rakt ut i ingenting. Som man kan misstänka jobbar dom inte med räcken här så det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Misstänker dock att en stor anledning till att så många har dött där är att utsikten helt enkelt är för bra. Vår guide upprepade massor av gånger att vi måste koncentrera oss på vägen hur fint det än är med berg och vattenfall och allt annat.

Hade en helt fantastisk dag och njöt verkligen av upplevelsen. Tyvärr drabbades jag av dålig karma efteråt vilket förstörde dagen lite. Olyckan involverade en zipline, en kraschlandning och fula skrapsår på knän och haka. Dagens lärdom är att man aldrig ska lägga sitt liv i händerna på en tolvåring. Lite ironiskt också att jag klarar death road helt utan problem men sen slår mig blodig på en helt vanlig zipline. Knät är fortfarande ömt och går inte att böja som vanligt så jag har haltat fram längs gatorna i La Paz idag.

Jag väntar på att få bilder från mountainbikeföretaget från igår. Så länge lägger jag upp lite annat smått och gått från det senaste veckan.