Havelock Island

22/8 kl. 09.30

Idag är vi två lite vemodiga resenärer. Anledningen är att vi har hittat ett av paradisen på jorden och nu tvingas lämna det mycket tidigare än vi egentligen vill. Den senaste veckan har både varit extremt innehållsrik och väldigt avslappnande. Klockan har ringt vid halv sju varje morgon för att vi ska hinna dyka innan havet blir för oroligt för dom halvt fallfärdiga träbåtarna. Efter dykningen har vi ätit sen lunch och sen bara pillat oss i navlarna, läst i gungstolarna på terassen eller tagit bilder av den helt perfekt vita sandstranden. Ett helt okej sätt att fördriva tiden på!

Andamanerna har bjudit på helt fenomenal dykning, ett par ordentliga kvävefyllor, öde sandstränder, orimliga mängder samosas, irriterande tidvatten, exotiska fiskar, söta båtpojkar, gröna mangroveträd, turkosblått hav och massor av nya kompisar i form av övertrevliga irländare och entusiastiska strandhundar. Jag har blivit upp över öronen förälskad i fullmånen och definitivt bestämt mig för att jag nån gång i livet ska bo vid ett hav, och helst ett turkosblått sådant. 

Det har varit lite som att vara på semester från semestern. När det riktiga Indien är överbefolkad, högljutt och allmänt kaosartat är Havelock precis raka motsatsen. Vi har kunnat ladda upp batterierna och är nu förhoppningsvis redo för den överdos av kultur som den dryga veckan uppe i norr kommer erbjuda. Just nu befinner vi oss på färjan från Havelock över till flygplatsen och framemot kvällen är det tänkt att vi ska anlända i Delhi. Jag inser att jag nog inte bara känner mig deppig för att jag lämnar  ön utan för att det bara är tio dagars äventyr kvar för mig. Sen väntar den oundvikliga verkligheten hemma i Uppsala med skola och jobb och allt vad det innebär. Vet inte om jag är redo för det än...