Oklart

4/8 kl. 18.15

Indierna är mycket bättre på engelska än befolkningen i alla de asiatiska länder jag har varit i såhär långt. Det kan man bland annat se på att antalet engelska skyltar dels är många fler och dels nästan alltid är rättstavade. Och på att andelen restauranger som har deep fried vegetarian och break fast på menyn är ganska liten.  Dom har ju till och med engelska som officiellt andraspråk så det borde inte vara så svårt att kommunicera. I verkligheten däremot pratar dom i en sån extrem hastighet med så märklig grammatik och sån stark accent att det i nio fall av tio är omöjligt att förstå vad som menas. Tur att kroppsspråket är universellt och att man i många fall kan gissa sig fram!

Några andra saker som är väldigt oklara i det här landet är hur kvinnorna tar sig fram med småbarn, shoppingkassar och handväskor, genom regn och lerpölar, iklädda en pastellfärgad sari med broderier och paljetter utan att tappa sarin eller få den allra minsta smutsfläck på sig. Det är en prestation om något. Till andra oklarheter hör hur dessa människor lyckas få i sig nån mat över huvud taget när de bara äter ris och aldrig använder bestick. När jag försöker äta något annat ris än laoiskt sticky rice ned händerna slutar det alltid med att jag har 75% av maten i knät.

Dessutom undrar jag hur tusan dom kan veta vilken av gatans hundratals lyktstolpar det är som fungerar som den lokala busshållplatsen. Det här med skyltar verkar inte vara något dom jobbar med men det ser ut att fungera ändå. Jag och Johanna håller oss till att ställa oss där det ser ut som att folk står och väntar, fråga oss fram och hoppas på det bästa. Det har fungerat så här långt. 

För indierna däremot är det nog ganska oklart vad två svenskar gör i deras lilla stad som enda blekingar mitt under monsunperioden, varför vi ser ut som två frågetecken när vi försöker tyda menyerna på de lokala restaurangerna och varför vi sitter i bakre delen av bussen när det helt tydligt är den främre som är avsedd för ensamresande kvinnor. Det här landet är kort och gott inte riktigt organiserat på samma sätt son hemma men vi lär oss så sakteliga hur saker och ting går till. Om fyra veckor kan vi nog kalla oss riktiga experter!