Whitsundays

Här kommer ett lite mer detaljerat inlägg om kryssningen runt Whitsundaysöarna. Vi åkte med båten Apollo som har tävlat i (vunnit?) en väldigt känd seglingstävling mellan Sydney och Hobart. På båten var det 21 passagerare och tre besättningsmän.

Första förmiddagen gick åt till att segla ut till öarna. Efter en smarrig lunch (vår kock Jay lagade förvånansvärt god mat i det pyttelilla köket) var det dags för snorkling och dykning vid korallrevet. Som sagt var det första gången för mig och jag tyckte det var så sjukt häftigt. Var inte beredd på att man skulle se så himla mycket fiskar och komma så nära korallerna. Och då är ändå Whitsundays långt ifrån det bästa stället på stora barriärrevet att snorkla och dyka vid.

När alla var nöjda och lagom nedkylda lättade vi ankar och gav oss iväg till platsen där vi skulle lägga till för natten. Där bjöds det på gid middag och trevligt sällskap.

Nästa dag var det Whitehaven Beach som stod på schemat. Vädret var helt okej för det mesta men det kom ändå några skurar vilket var jättesynd. Beachhäng är inte riktigt samma sak i duggregn. Whitehaven är i alla fall jättefint. Sanden där är bland den finare i världen och vattnet är hur blått som helst.

Även denna eftermiddag ägnades åt snorkling vid revet och jag suktade avundsjukt efter en undervattenskamera. Många av våra medresenärer hade sånna och det hade dom såklart mycket nytta av.

När vi var tillbaka på båten och hade lagt till för natten hade vi perfekt utsikt över denna solnedgång. Inte helt fel att sitta och beundra den med en kall öl i handen. Det var även denna kväll som vi fick sällskap av en delfin vid båten.

Sista dagen hade vi sämst väder. Även då var det tänkt att vi skulle snorkla men det var lite för kallt för mig så jag bangade. Istället spanade jag efter havets djur frånstrandkanten och fick se både en stingrocka och två bebishajar.

Återfärden till fastlandet var den mest adrenalinframkallande aktiviteten på hela helgen. Det blåste rejält och för oss ovana landkrabbor kändes det flera gånger som att båten skulle välta. Hon var uppe och lutade i säkert 70-80 grader vid flera ställen.  Men när eftermiddagen led mot sitt slut var vi glada, dygnsura och trötta tillbaka på torra land igen.