Don Det

3/7 kl 21.30

Idag har vi varit på upptäcktsfärd. Tina och jag hyrde varsin cykel. Kostade oss tio kronor för hela dagen. Jag frågade lite försynt in vi inte skulle få några nycklar till dom. Men den trevliga tjejen i receptionen lovade att det inte behövdes eftersom ingen snor nått här. Uppsalabon i mig fann detta ytterst märkligt men det visade sig stämma. Frågade också om hon hade nån karta över ön. Det behövdes dock inte heller eftersom det bara fanns en väg. Vilket också visade sig stämma. Hur enkelt som helst med andra ord!

Vi cyklade tvärs över ön, över bron och tvärs över nästa ö med. Där finns en utkikspunkt där man ska kunna se utrotningshotade sötvattensdelfiner. Delfinerna var tyvärr inte hemma idag dock. Synd! Vi var inte så ledsna för det som tur var för själva cykelturen var en upplevelse i sig. Är ju fortfarande helt fascinerad av att bara titta på lokalbefolkningen när dom lever sitt vardagsliv. Man känner verkligen att man inte är hemma när man möter två kvinnor och två levande höns på en moppe, en kull griskultingar, en tuk-tuk fullastad med munkar (som dessutom helt ogenerade tar kort på oss), en flock bufflar eller en man som mycket entusiastiskt och helt oprovocerat börjar spå Tina (vi kan se fram emot bröllop om tre år. Spännande!). Det och mycket annat hann vi se under färden. Vi råkade dessutom få syn på en liten avtagsväg som skylten meddelade skulle leda till ett vattenfall. Jag bangar ju aldrig på lite naturupplevelser så vi svängde in där. Det var inte vilket vattenfall som helst inte. Vår bungalow ligger några kilometer bort och här är floden så lugn och fin när den strömmar förbi alla öarna. Där borta däremot var det en sån forsande kraft i vattnet och det kom dessutom från alla möjliga håll samtidigt. Jättemäktigt och svårt att tro att det skulle vara samma flod. 

När vi skulle hemåt insåg vi att vägen under hela ditresan har sluttat lite neråt. Följaktligen sluttade den lite uppåt under hemfärden. Väldigt drygt i stekande hetta och på en cykel med en sadelhöjd som säkerligen var för låg där även den minsta av asiater. Tror dock att slitet i solen har lönat sig i form av något som kan likna en solbränna. Ser det mest tack vare den vita fyrkant jag har på hakan där bandaget satt. Ytterst snyggt om jag får säga det själv!