Post laos-syndromet

Ett dygn av balivistelsen avklarat och skillnaden mot Laos är extremt påtaglig. Kuta svämmar över av turister, affärer klubbar och hetsigt, påträngande försäljare. Här finns dock en stor fördel som inte fanns att få tag på nån stans i Laos. En strand! Den är lång, vit självklart översvämmad av turister och alldeles, alldeles underbar. Dagens strandhäng var minst sagt efterlängtat. Kändes dock lite konstigt att gå omkring i bikini. Vet inte om man har varit i Laos för länge när man tycker att det nästan är lite genant att visa så mycket hud. 

Det man "ska" göra i kuta är att festa och dricka öl. Därför tänkte Tina och jag gå emot våra vanliga tantfasoner och ge oss ut och göra stan osäker ikväll. Även detta kändes ovant efter Laos där nationella lagar gör att alla ställen packar ihop och stänger vid 23.30. För att förhindra lösaktigt leverne och allmänt förfall antar jag. Ikväll däremot hade vi gjort upp storstilade planer på att till och med  sminka oss. Jag har på riktigt inte öppnat min sminkväska sen jag lämnade fosterlandet så då förstår ni ju att vi var riktigt pepprade på detta. Tyvärr gick våra planer i stöpet så kutas festliv förblir outforskat för vår del. Vi får väl ta och ta igen det nån annan gång istället. Om vi orkar vill säga...